Ett inställt flyg tvingade arrangörerna att kasta om i programmet och helt plötsligt fick det bli Hampus Carlsson som stod på scenen i Stadsparken för att ta emot Prideparaden och starta festligheterna.
Kul för honom. Men framförallt – förbannat roligt för publiken.
Hampus Carlsson är som en enda stor prideparad hela han och att låta honom svinga igång den där regnbågsflaggan är optimalt.
Sångaren har energi som tusen personer, sjunger som fem slumpvis utvalda paraddeltagare samtidigt, klär sig i alla färger och paljetter, han lyser av kärlek, glädje och hopp. Han hade inte möjlighet att själv delta i årets tåg men efter 30 minuter på scenen har han avverkat en femdubbel resa själv.
RECENSIONER FRÅN PRIDE:
Lash: Det hade varit rent utsagt farligt
"Arrhult förtjänar inte något betyg"
"Loving Embers är som ett litet allstarlag"
"Som att slå på shuffle på en okänd playlist"
Det tar ungefär två sekunder innan han lämnar scenen första gången och under resten av spelningen hinner han se mer av Stadsparken än vad gemene Luleåbo gör under en livstid. Sångaren ligger i gruset, hoppar på bänkar, springer ut bland buskarna, faller i gräset, dansar med publiken i regnet. Jag har viss förståelse för att han inte orkar med att sjunga däremellan.
Efteråt var han ändå nöjd över att bara skrapat upp knäna. Det hade ju kunnat vara värre – som förra året när han klättrade, slog axeln ur led och tvingades dra tillbaka den på scenen.
MER PRIDE:
Gabriel Fontana: "Jag slog ut två tänder ur munnen"
Bakslag för Pride – artisten ställer in konserten
Krönika: "Luleå Pride har satt sig i skiten"
Förra gången jag recenserade Hampus Carlsson kunde jag inte bestämma mig för om han var fantastisk eller usel och delade ut både en etta och femma i betyg, vilket artisten inte har glömt och tillägnar recensionen ett mellansnack. Med ett års tid för reflektion kan jag konstatera att han åtminstone aldrig kommer bli en trea i betyg. Carlssons energi och entusiasm på scenen förtjänar högsta betyg varje gång samtidigt som en risig sångröst, dessutom påverkad av ett evigt hoppande och springande, definitivt ska ha bottenomdöme.
Jag tänker däremot inte bli uthängd inför publik en gång till och tvingas välja denna gång. Hampus Carlsson är troligtvis det bästa som hänt Luleå Pride 2018, underhållningen är enastående och när det behövs en artist på ungdomsfesten klämmer han in ytterligare en spelning mellan två gig. Allt för publiken.
Jag har sett mycket som varit bättre men få har förtjänat en hyllning lika mycket som denna artist.
Tack, Hampus, du räddar Luleå Pride.