Närkontakt: "Vi fick springa ut från hotellet mitt i natten"

Hur länge har du jobbat inom turismbranschen? - Sedan 1992. Då som turistchef i Frostviksfjällen, allra nordligaste spetsen på Jämtland, precis vid gränsen till Västerbotten. Dunderklumpen, Barnen från Frosmofjällen, det området, jättefint. Jag sökte jobbet efter högskolan, jag fick titta på bilkartan var det låg. Hur känns det att lämna branschen? - Både och ... jag tycker det är en fantastiskt rolig bransch, men allt har sin tid. Jag ser fram emot att få göra någonting annat i en annan bransch. Blev du anmodad att söka jobbet? - Tillfrågad om jag var intresserad av att söka. Jag funderade några dagar innan jag bestämde mig, jag hade en personlig strategi att stanna på det här jobbet i ungefär fem år. Jag är en uppbyggare, en pådrivare, ingen förvaltare. Nu blev det sex år. Men någonstans har jag tänkt att något annat ska jag göra och gärna i en annan bransch. Det var en perfekt timing, jag hade bestämt mig för att göra färdigt vissa saker med Visit Luleå, det här med flyget till exempel. Finns det några likheter med ditt nuvarande jobb? - Det är en kommunikationstjänst och det är mycket det jag gör nu, kommunicerar, både internt med alla turistföretag och så utåt mot alla turister. Det nya är ju också kommunikation, fast det handlar om hus. Bor du i ett Älvsbyhus? - Nej. (skratt). Hur är du själv som turist? - Jag är ganska öppen, jag tar det för vad det är. Jag går inte in i en roll och börjar med att titta efter skyltning och turistbyråer, naturligvis så ser jag det men jag är nog en ganska avslappnad besökare. Jag och min sambo (Mikael Lång) har rest en del på långresor i alla möjliga och omöjliga länder som man kanske inte skulle ha varit i så här i efterhand, men jag tycker det är en del av upplevelsen att inte ha allting så tillrättalagt och kontrollerat utan tar det för vad det är, en dag i taget. Vilken är din drömsemester? - Vintertid så är det skidåkning, jag har varit en del och rest och åkt skidor. Det bästa jag varit med om är Kanada, Whistler, där de hade OS, dit var vi före de hade OS. Brittish columbia hette regionen, dit kan jag tänka mig att åka även på sommaren, då är det mycket vandring, cykling och paddling. Alaska är en annan dröm, sommartid, jag skulle vandra och paddla. Vilken är ditt värsta semesterminne? - Det var i början av 2000, en jordbävning i Filipinerna, Manilla. Skalvet var ganska högt på richterskalan, vi fick springa ut från hotellet mitt i natten, grejerna for omkring. Då var man ordentlig skärrad. Planerar du mycket när du ska ut och resa? - Nej, väldigt lite. Obefintligt, hopplöst. (skratt) Vart går nästa resa? - På fredag, då åker jag och min sambo till Barcelona över veckoslutet. Vi ska bara vara och äta god mat, se och uppleva den spanska livskulturen. Kanske tittar vi på en fotbollsmatch, det är ju en fotbollsstad har jag förstått. Sedan har vi bokat en skidresa i mars, till franska alperna. Provar du mycket lokal mat? - Ja, jag gillar särskilt matkulturen i alperna, den är underbart god, Schweiziska rösti... Och fisk i Asien, där äter jag mycket fisk. Är du inte rädd att bli sjuk? - Jag blir sällan sjuk, jag tror aldrig jag blivit dålig av någon mat någonsin, jättekonstigt. Mikael däremot blir det.

Närkontakt: "Vi fick springa ut från hotellet mitt i natten"

Redan i sitt allra första jobb resten Elisabeth Ennefors, då ombord på tåg i restaurangvagnen tillsammans med ett ungt glatt gäng. Nu ska hon resa igen, då hon efter 18 år lämnar turistbranschen för att prova på något nytt.