Hemma i köket i Ytterträsk i Morjärv är det lugnt. Tekopparna står på bordet liksom pärmar och papper. Under åren har det blivit åtskilliga skrivelser och möten angående det planerade kärnkraftsverket på halvön Hanhikivi tvärsöver Bottenviken. Lena Lagerstam är samordnare för den partipolitiskt obundna organisationen Nätverket Kärnkraftsfritt Bottenviken och studerar just nu svaret på frågor som de ställt till STUK, finska motsvarigheten till svenska Strålsäkerhetsmyndigheten.
– Ibland blir jag så trött på det här, att jag offrat så många år på att läsa papper, uppvakta och bevaka. Det känns så i de mörka stunderna. All tid jag istället kunde ha varit ute i naturen eller suttit och vävt, säger Lena Lagerstam som fyller 73 nästa gång.
– Men vi ger oss inte. Jag kan inte släppa allt vi kämpat för och det är jätteviktigt det vi gjort, fortsätter hon och tillägger att det positiva idag kommer från alla ungdomar, med Greta Thunberg i spetsen, som engagerar sig i klimat- och framtidsfrågor.
Lena Lagerstam är van att handskas med lagar, förordningar och byråkratiska texter. Hon föddes i Skåne och kom som femåring till Råneå där pappan var provinsialläkare. Studerade till arkitekt och hamnade i Morjärv på en husfabrik på 70-talet. Intresset för naturen och hur kultur och natur hänger ihop resulterade i studier till arkeolog. I många år har hon arbetat på länsstyrelsen som länsantikvarie. Och det är i naturen hon och sambon hämtar kraft.
– Vi är ute nästan varje dag och på somrarna åker vi med husbilen till norra Finland eller Nordnorge, säger hon och pekar på skogen utanför fönstret.
Men intresset för kärnkraft är inget nytt. Det började på 80-talet då Kamlungekölen var aktuell för slutförvaring av kärnbränsle. Det hon vänder sig emot idag är att säkerhetsfrågorna inte är lösta, säkerhetsläget i världen är ostabilt och att Östersjön är för känslig för det varmvatten som kommer att släppas ut från det planerade kärnkraftsverket. Miljökampen har gått som en röd tråd genom hennes liv. När det talades om utbyggnad av Kalixälven var hon en av de som stred mot en reglering.
– Östersjön är ju närmast en insjö och strömmarna går från Finland och längs kusten mot Sverige. Vad händer med vår Kalixrom exempelvis, undrar hon.
21 kommuner, de flesta längs Sveriges kust, har sagt nej till ett bygge. Kalix var den första. Men Haparanda och Luleå har inte tagit ställning och finns inte bland de nej-sägande kommunerna. Finland har heller ännu inte gett ja till byggstart. De anser inte att Rosatom, det ryska statliga storföretaget, ett av världens största i den här branschen, inte kan få klartecken än vad gäller säkerhet och dokumentation. Det är de som ska bygga
Så Lena Lagerstam fortsätter att bläddra och läsa handlingar. Kanske finns något i de svar i de frågor som ställdes i somras vid uppvaktningen av finska STUK.
– Vi är glada att vi fått ett svar och rent logiskt kan jag inte tänka mig att de får tillstånd att bygga men politik är ju inte logiskt. Det här har med makt att göra och det här är geopolitik, säger Lena Lagerstam.
