Hundraåriga Ester Blom trivs till tusen

Ester Blom, 100 år, har bott på Örnen i 16 år.Anna-Lisa Björklund, 83 år, har bott där i fem år.- Fina flickor här, säger de båda.

Ester Blom är 100 år och har bott på Örnen i 16 år. "Det är bra att bo här. Flickorna är så gulliga", säger hon. Ida-Marie Nilsson och Nina Kuru trivs med jobbet på Örnen men de skulle gärna se mer utrymme för att ge de äldre lite guldkant i vardagen.

Ester Blom är 100 år och har bott på Örnen i 16 år. "Det är bra att bo här. Flickorna är så gulliga", säger hon. Ida-Marie Nilsson och Nina Kuru trivs med jobbet på Örnen men de skulle gärna se mer utrymme för att ge de äldre lite guldkant i vardagen.

Foto: Håkan Gidlöw

Luleå2010-12-09 06:00

Ester Blom flyttade till Örnens vård- och omsorgsboende med sin man, Filip. Tillsammans bodde de i en av boendets lägenheter för makar, numera bor Ester Blom ensam då Filip avled för 1,5 år sedan.

- Filip hann fylla 100 år. Vi var gifta i över 70 år. Jag vet inte hur vi lyckades, men vi har då aldrig slagits, säger hon med ett finurligt leende.

Ester Blom har glimten i ögat, trots hennes höga ålder som hon menar inte alls känns av. Om det inte vore för att benen gör ont skulle allt vara bra.

- Det är bra att bo här, himmelskt bra. Flickorna är så gulliga, det är bara att larma så kommer de.

Hennes lägenhet består av ett sovrum, vardagsrum samt en mindre köksdel. Där kokar hon varje kväll sitt eget te, mat lagade hon tills för tre år sedan. På morgonen klär hon sig själv, strumpbyxorna är det enda hon behöver hjälp med. På frågan vad hon tycker om lägenhetens storlek funder hon en kort stund innan hon svarar.

- Ja ... den såg ut så här när vi flyttade in.

Dagarna beskriver Ester Blom som långsamma, särskilt sedan maken Filip dog. Det var då hon tog till böckerna som hon själv uttrycker det. Så numera läser hon mest, ibland spelar hon bingo, en aktivitet som arrangeras på boendet en gång i månaden.

Tyst och lugnt
- Jag orkar inte delta så mycket just nu, kanske att jag bättrar mig.

Ester Blom umgås inte med någon annan i huset, det finns ingen att umgås med menar hon. Dessutom är hon inte intresserad av att umgås. Dottern, som bor i Stockholm ringer två gånger varje dag.

- Det är bra här, väldigt bra. Tyst och lugnt.

Två våningar under bor Anna-Lisa Björklund. Även hon flyttade dit med sin make, Olov, som dog efter fem månader.

- Vi flyttade hit då han var sjuk och jag bröt benet, vi hade hemtjänst. Jag måste ha gåbord när jag ska röra mig. Här är det bra, jag trivs så bra här, säger Anna-Lisa Björklund.

Lyssnar på musik
Om dagarna löser hon korsord då hon inte tycker att det finns så mycket att göra,
ibland deltar hon i någon gudstjänst. Vid de tider som aktiviteter arrangeras i huset ligger hon och vilar.

- Ibland ser jag på tv, jag spelar även någon skiva om kvällen, säger hon och pekar mot cd-spelaren som står placerad på fönsterbrädan tillsammans med några skivor.

Skötte posten i 40 år
Inte heller Anna-Lisa Björklund umgås med någon annan i huset, men det finns en karl, Gösta, som hon brukar prata med i matsalen. Hon får mycket besök varje vecka av sin syster, syskonbarn och bekanta från Brändön där hon skötte posten i 40 års tid. När hon får besök kokar de kaffe i köksdelen i lägenheten.

- En bekant brukar säga ’när jag far till stan far jag till Lisas kafé’, säger hon och skrattar.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om