När Peder Strand backar ut sin elbil från parkeringsfickan gör han det med hjälp av en app i mobilen. Själv står han en bit bort vid väggen. Det enda som hörs när billen rullar är knastret av några små gruskorn som fortfarande ligger på asfalten. När vi sedan sätter oss i bilen infinner sig en känsla av science fiction.
Det går snabb – och ljudlöst – och han plockar snabbt upp den i 100 km/h. Då släpper han på gasen. Sedan parkerar han en kort stund på en yta vid sidan av vägen.
– Nu går den på tomgång. Man hör inte någonting men trycker jag nu ned gasen så åker vi. Det är en speciell känsla att köra en sådan här bil, säger han.
När Peder Strand sedan är ute på asfalten igen och trycker ned gasen så sugs man bak i bilstolen. En pirrande, småbubblig känsla likt den man kan få i bergodalbanan på tivoli tar plats i bröstet. Man bjuds verkligen på en sportbilskänsla.
– Den här gör noll till hundra på 4,4 sekunder, berättar Ronny Kallioniemi som också åker med.
De två arbetar på ett större dataföretag ute på Bergnäset i Luleå. På deras arbetsplats finns ytterligare en elbil av samma märke som Peder. Den gör noll till hundra på tre sekunder.
– Så jag har ändå den slöare varianten, konstaterar Peder.
Han och arbetskompisen Ronny Kallioniemis intresse för de här bilarna är stort. Ja, till och med så stort att övriga arbetskamrater kan bli matta när ord som laddning, kilowattimme och räckvidd börjar nämnas.
– Det har blivit en del snack på fikat den sista tiden. Nästan så att de har fått sår i öronen, säger Peder Strand och ler.
Sedan trycker Peder Strand till på gasen igen. Bilen skjuter iväg som ett skott och pirret i magen kommer tillbaka.
– En Tesla går som en Porsche eller Ferrari. Fast de är tysta. Att köra en tyst bil så snabbt känns häftigt och lite udda, säger Peder.
Ronny Kallioniemi äger i dag en Mitsubishi Outlander som är en fyrhjulsdriven SUV. Det är en så kallad plug-in hybrid vilket innebär att den kan köras på bensin när batteriet är urladdat. Inbromsning vid till exempel trafikljus ser också till att fylla på energin i batteriet.
Batteriet i hans bil räcker till att köra cirka 45 kilometer.
– Men den är så fint konstruerad att man kan komma och köra på bensin. När man sedan bromsar in vid ett rödljus så räcker den energin som alstras till att starta på el. Då man är uppe i kanske 70 km/h så startar motorn och sedan fortsätter den på bensin, förklarar han.
De använder begreppet ”regen” om just den återvinningen.
– Det är en häftig känsla att veta att man åker på ingenting, säger Ronny Kallioniemi.
För två år sedan stod han i valet och kvalet mellan att köpa en ny traditionell dieselbil eller en ett år begagnad elhybrid. Valet föll på den sistnämnda. Han har gjort beräkningar där han vägt in skatt, försäkring, värdeminskning, service och drivmedelskostnader.
– På de här två åren har jag sparat 80 000 kronor. Den har dragit 0,12 liter/mil det senaste året men då laddar jag på varje eluttag jag hittar, säger han och skrattar.
Han har kört nästan overkliga 485 mil på den här tanken och tanken rymmer blott 45 liter.
– Men jag hoppas kunna klämma ut en 200 mil till innan jag behöver tanka. Vill man kan man köra väldigt snålt, säger han.
Många undrar säkert hur övergången mellan eldrift och bensin upplevs.
– Den är ganska mjuk. Ibland märker man knappt av det. Sedan finns det pluginhybrider på diesel och de blir kanske lite mer grova när de går igång, säger han.
Peder Strand har länge fascinerats av tekniken runt elbilar. Redan för tio år sedan lekte han med tanken att konvertera sin Volvo 240 till eldrift.
– Jag hade ingen mekaniker som kunde hjälpa mig så det var väl där det stannade upp egentligen, säger han.
För två år sedan köpte han den Tesla som han äger i dag. Det är en ren elbil där batteriet räcker till att färdas i hela 40 mil. Där är den stora begränsningen antalet platser där den kan laddas. När han köpte den fanns närmaste snabbladdare i Umeå.
– Man kan ladda i ett vanligt motorvärmaruttag men då tar det ett helt dygn att fylla batteriet. Hittar man ett trefasuttag på en bensinmack kan man kanske få låna lite ström där. Då laddar man betydligt snabbare. Då kan man ladda fullt på fem-sex timmar, säger han.
Batteriet väger 600 kilo och sitter i hela bottenplattan under bilen så vi snackar inte ett vanligt bilbatteri här. Med en elbil måste åkandet planeras på ett sätt som man sällan behöver göra med en vanlig personbil. Peder Strand minns ett tillfälle när han skulle åka på fjällsemester till Tärnaby och där prognosen visade att han skulle ha endast fem procent kvar i batteriet när han var framme.
– Jag som enbart kör på el måste ju ha lite mer marginal än så. Jag ringde till mackägaren i Sorsele innan jag åkte och de hade ett trefasuttag så då stod jag där en halvtimme. Då var det lugnt sedan, säger han.
Enligt de två arbetskompisarna innebär det inga stora problem att köra elbil eller elhybrid under vintern.
– På min som är en plug-in hybrid kan jag väl köra enbart på el ned till -25. Sedan går den över i hybrid. Men på Peders bil funkar eldriften ned till -35 grader utan några som helst problem, säger Ronny.
Peder Strand har roat sig med att testa sin bil i lite tuffare klimat. Han har bland annat lämnat den ute i ett helt dygn när det har varit -31 grader.
– Man märker inte att den blir slö egentligen. Däremot kan man inte ladda batterierna lika snabbt. Den så kallade ”regen” där den hämtar hem rullningsenergin från bland annat nedförsbackar funkar först när batteriet har hunnit bli varmt, säger han.
De försöker sedan att sätta ord på vad det är som gör att intresset och fascinationen för den här tekniken har vuxit sig så stor.
– Det är både ett bilintresse och ett teknikintresse. Peders bil som är en ren elbil och som får den här effekten direkt man trampar på gasen. Det är läckert, säger Ronny.
Peder lyssnar och fyller sedan i:
– Det finns nog tre kategorier. De som är väldigt intresserade av tekniken. Sedan finns de som gör det för miljön och som bara tittar på det när de går in i det här. Sedan har man det här med sportbilskänslan som man nästan får med elbilar.
Det finns också en ekonomisk aspekt och båda hoppas och tror att elbilar generellt ska bli billigare i framtiden. Peders Tesla kostade närmare en miljon kronor när den var ny. Däremot är driftskostnaden klart lägre när han jämför med den bensindrivna Volvo V70 som han ägde innan.
– Då hade jag en bränsleräkning på cirka 3000 kronor i månaden. Det blev många kallstarter för mig och då drog det också mer soppa. Nu kan jag ju förvärma bilen mycket enklare. Jag behöver inte koppla den till el lika ofta som min bensinbil hur konstigt det nu än låter, säger han.
Tesla model X har dragkrok och fungerar också utmärkt som dragbil.
– Den tvekar aldrig. Med Ludicrous har jag kanske 950 Nm i vrid, säger Peder.
Vill man köra elbil och elhybrid på ett effektivt sätt gäller också ett annat körsätt.
– Det gäller att rulla där man kan och bromsa in på rätt sätt så man inte använder bromsklossar utan att man tar tillbaka allt till batteriet.
Och man kan verkligen se entusiasmen hos de två arbetskamraterna.
– Det här är framtiden. Det här är kul, säger Ronny och Peder nickar instämmande.
Samtidigt är det ont om snabbladdare i Norrbotten. Det finns i dag bara fem stycken i länet, tre i Piteå och två i Luleå.
– Ska man österut mot Haparanda eller norrut mot Gällivare och Kiruna finns ju inte en enda snabbladdare. Västerbotten däremot gör en jättesatsning. Förhoppningen är att vi i Norrbotten satsar på samma sätt. Då ser framtiden riktigt ljus ut för elbilen här uppe, säger Ronny Kallioniemi.
Sedan kallar dagens arbetsuppgifter på de två. Innan de går in ser de till att stoppa i strömkabeln så att deras tysta eldrivna fordon ska vara fulladdade när det är dags för nästa resa.