Föremålen ligger nedpackade i källaren på Kalix Folkets hus - från knappar till beslag och små pinglor men även ritningar, mallar och beskrivningar. Där förvaras även blåsbälgen och verktyg från släkten Gahms smedja i Kamlunge.
Bostadshuset och smedjan står i dag intill Englundsgården. Samlingen är unik i länet, enligt Åsa Morin, kultursamordnare vid Kalix kommun.
- I Norrbotten finns ingen motsvarighet med bevarade verktygs- och formuppsättningar, därför är samlingen så värdefull, säger hon.
Gälbgjutarna var en form av smeder utan formell utbildning som verkade på landsbygden. Soldat- och gjutarsläkten Gahm tros ha funnits i Kalix sedan 1700-talet men detaljhistorien kring Kamlunge gälbgjuteri är ännu outforskad.
Lärde sig gjuta
Johan Jacob Gahm däremot föddes år 1827 i Lilla Lappträsk där han troligen lärde sig gjutandets konst av sin far och sina farbröder. År 1872 flyttade han till Kamlunge och startade sin smedja.
Under sin levnadstid var Johan Jacob Gahm en ofta anlitad gjutare, hans stämpel består av bokstäverna, JJG. Till honom lämnade folk beställningar på allehanda bruksföremål. Materialet var mässing och de göts i formar av sand. Johan Jacob Gahm dog 1890.
En skatt
I mitten av 1960-talet när den nya vägen till Morjärv skulle byggas måste smedjan som inte längre användes, flyttas. Tack vare ingenjören Bror Gulding som tog sig an byggnaden och dess innehåll finns i dag den väl dokumenterade samlingen i Kalix kommuns ägo. 1968 ställdes den ut för allmänheten, därefter har föremålen legat nedpackade. Vid en inventering upptäcktes den på nytt av Åsa Morin och hennes kollega Lena Bäckström.
- Vi hittade en riktig skatt. Det här är en stor samling ur Norrbottniskt perspektiv, säger hon.
Motiven på vissa föremål har härstamning från såväl Tyskland som Ryssland och även från antiken.
- Kanske har mönstren vandrat länge i andras ägor innan de nådde till Kamlunge, säger Åsa Morin.
I jakten på historiken kommer hon att kontakta släktingar till familjen Gahm.
Därefter är tanken att samlingen åter ska lyftas fram till allmänhetens beskådan.
- I dag är det minst två generationer av Kalixbor som inte känner till något om det här. Därför måste historien berättas, att känna till sin lokalhistoria är viktigt, säger Åsa Morin.