Iklädd kostym stod han på scenen och tog emot utmärkelsen Årets nya Kalixbo 2010. Platsen var Folkets hus där årets företagargala hölls.
Abbas Ali Husseini som snart fyller 18 år var lycklig - så har det inte alltid varit. Sedan han var fem år har livet handlat om flykt, men i december 2008 inleddes en ny resa i hans liv. Då kom han till Kalix. Han hade aldrig sett snö och förstod vare sig språket eller kulturen.
- Min mamma har alltid sagt att vill man så kan man göra den hårdaste sten mjuk. Det har jag levt efter hela tiden, säger han.
Han föddes i Afghanistan men flyttade till Pakistan som femåring tillsammans med sin mor och tre yngre syskon. Att få ihop till en måltid var en daglig kamp. Vid sju års ålder arbetade han med att plocka porslin på ett kafé. Två år senare serverade han på ett hotell.
- Det var tufft men jag är stolt. Vi fick mat för dagen, säger Abbas.
Över bergen
Abbas hörde att det fanns arbete i Iran. Med hjälp av smugglare tog han sig dit och fick jobb på en gasfabrik. Då var han tio år. Lönen skickade han hem till familjen. Tanken om en bättre framtid hägrade hela tiden. Han hade hört talas om ett bra land som hette Norge - dit ville han. Så småningom fick han hjälp att ta sig till Turkiet genom att vandra över bergen.
- I dag förstår jag inte hur jag klarade det, säger han.
I en gummibåt tillsammans med några andra flyktingar tog han sig till Grekland.
Abbas dröm om att få gå skola växte sig allt starkare. Genom att gömma sig under en lastbil ombord på ett fartyg hamnade han i Italien. Så småningom nådde han Tyskland. Han fick hjälp med att köpa en biljett till Danmark. Där mötte han en pakistanier som berättade att det fanns ett bra land som hette Sverige på andra sidan sundet. Dit åkte Abbas - efter några veckor på ett transitboende gick resan vidare till Kalix. Att komma till en ny kultur var inte lätt.
- I vår kultur hälsar vi på alla, när jag gjorde det drog sig folk undan utan att svara. Många trodde nog att jag hade något skumt i tankarna. Men det är ju vårt sätt att vara, säger han.
Bad till Gud
Efter tre månader satt Abbas i en bil på väg till Luleå för att få besked om han skulle få uppehållstillstånd.
- Jag bad hela vägen. I över tio år hade jag levt utan någonting. Jag lovade mig själv att om jag fick stanna skulle jag ge allt till det land som gett mig respekt och plats.
Abbas fick stanna.
I dag har han lärt känna många Kalixbor, han jobbar extra på en biograf, spelar fotboll och läser på omvårdnadsprogrammet.
- Nu har mitt liv en mening. Det som har varit går inte att glömma men nu ser jag bara framåt och det är i Kalix jag vill bo, säger han.