Vi har berättat om det nya förhållningssättet i skolan i Kalix.
Skolledningen beskriver att syftet är att förbättra lärmiljön för alla elever med tydligt ledarskap, konsekvenser och uppmuntran.
Föräldrar rasar, psykologen Bo Hejlskov Elvén rekommenderar föräldrar vars barn blivit fasthållna i skolan att polisanmäla och kränkningsanmäla och skolpersonal vittnar om omotiverad fasthållning.
Det finns en anmälan på Justitieombudsmannens, JO, bord och utbildningsnämnden ska ha ett extra sammanträde om situationen.
NSPH står för Nationell samverkan för psykisk hälsa, en samarbetsorganisation för patient-, brukar- och anhörigorganistioner inom det psykiatriska området.
Lena Jansson säger att det finns delar av modellen som kan vara bra och kan fungera, men att den också kan orsaka stort lidande för många.
– Struktur och ordning och reda är bra för alla, även konsekvenser så länge de används utifrån vad den enskilde kan klara och uppfatta, säger hon som fortsätter:
– Men många barn inom npf (neuropsykiatriska funktionsnedsättningar) kommer att fara illa. Många har dubbeldiagnoser, som adhd och autistiska drag, och det kan dels vara svårt att klara den så kallade skötsamheten som den här modellen innebär, dels svårt att se konsekvenserna som annat än bestraffningar.
Vilka konsekvenser ser du?
– Att den psykiska ohälsan ökar. Innan dess, att elever som inte klarar skolan fjärmar sig från den redan under mellanstadiet. Jag vet från tiden jag jobbade i kriminalvården att många i fängelset har just den bakgrunden att de kom i från skolan i mellanstadiet. Den här metoden ställer ouppnåeliga krav på de grupper jag representerar och det riskerar att kasta ut människor i utanförskap vilket vi vet kan få långtgående följdeffekter.
Lena Jansson säger att många toalettbesök under mattelektionen inte behöver indikera att barnet försöker komma ifrån mattelektionen, utan kan vara en del i en ocd (tvångssyndrom)- eller ångestdiagnos.
Hon säger vidare att en person med en sorts autism inte kan ta med sig agerandet från tidigare skeende till ett nytt skeende, varför konsekvenser kommer att ses som bestraffning och inte resultera i efterfrågade slutsatser.
– Jag har själv adhd, jag har bland annat svårt med tidsuppfattning och impulsiviteten. Jag tycker att det är jobbigt att jag exempelvis har svårt att sitta stilla, det finns redan en skam i det, och då har jag ändå fått min diagnos i vuxen ålder. Om hårda konsekvenser hade fungerat så hade symtomen på npf aldrig märkts av i klassrummet, för diagnoser är redan så stigmatiserat. Problemet med en funktionsnedsättning är att vi inte kan rå på vissa beteenden även när vi både vill och vinner på det. Vi får redan blickarna och kommentarerna som ökar skammen. Det går inte att straffa bort en npf-diagnos, säger Lena Jansson.
Ewa Niemi är ordförande i Attention Norrbotten.
Hon beskriver att det kan finnas en risk för att fler elever blir hemmasittare, att många börjar må psykiskt dåligt, och att det kan bli extra svårt att hitta bra alternativ för barn med npf-diagnos där det inte finns så stort utbud.
– Det finns bra alternativ till den här metoden och det finns mycket kunskap. Ett sätt är att skapa npf-säkrade skolor, som tyvärr inte finns i Norrbotten men de finns söderut. Skolor med struktur är bra för alla barn, säger Ewa Niemi.