Det började med att det var många jordbruk som lades ner i området och då ville de att jag skulle odla på deras marker. Då tänkte jag att jag skulle göra energi av den oljan vi fick fram på de markerna. I stället för diesel tänkte jag använda rybsoljan i oljebrännaren. Men det gick så bra och blev så mycket olja att jag insåg att jag kan göra livsmedel av det här.
Så började vi producera oljan. I och med att jag hade nog med marker för att sköta driften på gården redan innan jag fick de nya markerna så var jag tvungen att hitta på något nytt. Det var egentligen av samma anledning jag började med senapen som vi gör, för att folk här uppe ville att någon skulle hålla igång marken – och då fick vi hitta på något nytt som vi kunde producera.
På så sätt var det lite en slump att jag kom in på det där. Jag vet att det fanns föregångare i Luleå och längre ner i landet, men ingen gör rybsolja högre upp i landet än här.
Rybsoljan är speciell. Det är en bra olja som inte skär sig och det har en liten touch av nötighet i sig. Jag har testat andra rybsoljor och de skiljer sig i smaken beroende på var de är tillverkade och vad det är för jord.
I Norrbotten har vi ju 13:e månaden. Vi har ju sol dygnet runt på sommaren som skapar den 13:e månaden och det är där vi tar ikapp. Det påstås ju också att just det ger en annan smak till det man odlar. Det ger mer sockersmak på jordgubbarna. Om rybsen också får en annan smak? Ja, kanske. Midnattssolen är ju vår stora grej här och resten av Sverige är ganska fattigt som bara har tolv månader.
Berättat för: Herman Öberg
