"Lät mig luras att Gud inte tyckte om mig längre"

Mió Evanne sökte till frisörprogrammet mot mammas inrådan. Nu är Luleåfrisören musikaktuell och berättar om sorgen efter pappans bortgång. Möt honom i Fredagsintervjun.

Luleå 20 maj 2021 19:00

Att träda in i Mió Evannes salong Sax och maskin är som att besöka Frankrike. Jazzen ljuder i högtalarna och väggarna kläds av röda rosor. Detaljerna är inhämtade från hans andra hem i Nice och snart bär det av igen. 

Du är egenföretagande frisör, musiker, författare och bloggare och ska snart släppa ny musik. Har du alltid varit en skapande person? 

– Ja, det har jag faktiskt alltid varit. När man är uppväxt här får man se till att saker händer. Det är inte så att någon kommer och visar dig världen utan du får upptäcka den på egen hand. Jag tror att ur det har det fötts en otrolig kreativitet.

Vad handlar den nya musiken om? 

– För två år sedan skrev jag tio olika låtar till tio artister. En låt därifrån tycker jag speciellt mycket om. Den heter ”Segla med mig" och är en jazzvals som jag bestämde mig för att göra en ny tolkning av i år. Jag sjunger in den på engelska och franska. Den nya versionen blir lite mer gayorienterad, argentinsk tango möter dansgolv medan den svenska versionen är lite som en guppande sommarglad poplåt med saxofonsolo.

Hur var barnet Mió Mathias?

– Jag är uppvuxen i en väldigt liten by som heter Tallberg 10 mil i inlandet. När jag skulle börja skolan bestämde sig mamma och pappa att det var för långt att åka sju mil skolbuss till Råneå, så då flyttade vi till Luleå. Jag har alltid tänkt att jag och mina sex syskon har haft samma uppväxt men på begravningen för min pappa som gick bort nyligen skulle vi berätta vem pappa var. Alla berättade exakt samma historia utom jag. Jag kunde inte referera till någonting hur det var att växa upp här. Mina syskon älskar fiske, jakt och skidåkning. Det gjorde inte jag. Jag delade istället konsten med pappa som var skulptör. Många gånger ser jag mig själv mer som en hårskulptör än som en hårfrisör. 

Hur minns du din uppväxt?

– Jag är uppvuxen i Pingstförsamlingen och i en internationell miljö. På den tiden i vår kyrka var adoption som att ge kollekt, så jag träffade folk från jordens alla länder i kyrkan. Jag har också en bror från Thailand och en syster från Brasilien. Jag tycker jag vuxit upp internationellt, fast på ett så väldigt litet ställe som Tallberg och Luleå. Världen var stor på ett tidigt stadium.

Vad är lycka för dig?

–Just nu barnbarnen. De är fyra stycken och får mig alltid att skratta. Det går faktiskt inte en dag utan att jag är tacksam över det liv som har blivit mitt. Nu under begravningen när familjen slöt sig samman och vi alla följde kistan var det som att vi knöts samman och blev ännu tajtare. 

Vad betydde din pappa för dig?

–Jag är mammas pojke. Hon är väldigt dynamisk, kraftfull och har temperament. Min far stod för det lugna och för det skapande och jag inser att något tryggt lämnat mig. 

Hur bearbetar du sorgen?

– En frid infann sig när han dog, vilket låter jättekonstigt att säga men jag har fått följa honom in i en demens. Det har varit jättejobbigt att följa någon i ett sådant mörker. När han gick bort var det som att "Åh, nu får han det skönt". 

Hur kommer det sig att du blev frisör?

–Jag ville bli frisör på en gång. Men på den tiden jobbade mamma som städerska på Norrbottens-teatern och frisörer och lokalvårdare var ungefär i samma löneklass. Hon tyckte att hon fick slita så mycket och ville att jag skulle bli lärare. Det var bra betalt och fanns pondus i det. Jag sökte till frisör i smyg när jag gick i nian, mot hennes inrådan men kom inte in. I stället kom jag in på musikgymnasiet och efter det gick jag musikskola i Stockholm. Sedan kände jag att nu kan jag välja det jag vill göra och kom in på frisörprogrammet. 

Hur kändes det?

– Det var som att hitta hem. Det satt i fingrarna från dag ett. När jag var 13 år jobbade jag på en salong som hette Headline här i stan. Jag jobbade där alla lov, så när jag började frisörprogrammet kunde jag grunderna redan.

Du är sedan 1997 ägare av Sax och maskin och blev 2014 årets företagare i Luleå. Hur har företagandet gått under pandemin? 

– Konstigt nog inte så dåligt som vi hade räknat med. Tack vare korttidspermitteringar och att vi har så bred kundkrets på åldrarna har det funnits en stabilitet i företaget. En del salonger är inriktade på en viss målgrupp och de som är 65+ har uteblivit i över ett år. Därför är jag glad att vår verksamhet inte baserats enbart på dem. 

–Jag är också glad att vi är ett stabilt företag som hållit på länge. Därför har det klarat av stormen tack och lov. Vi har inte behövt göra oss av med någon personal, vilket var prio nummer ett. 

Vad är det bästa med din salong?

– Det är nog teamet. Är ett otroligt bra handplockat team på sex frisörer i olika åldrar som är breda på både hbtq-fronten, människorättsfronten och djurrättsfronten. På så sätt har vi en tydlig prägel på frisörerna. 

Vem är du när du inte håller i saxen?

– Just nu spenderar jag mycket tid på gymmet och lagar mat hemma. Umgås med barnen och barnbarnen. Jag försöker vara i Frankrike mycket också. 

Du har lägenhet i Nice, hur ofta är ni där?

– Vanligtvis sex gånger per år men nu har vi inte varit där sedan nyår. Men på måndag bär det av. De har haft fyrdubbel spridning som oss av och till. Men nu har vaccinationen gått långt och de törs öppna upp igen. Det ska bli väldigt kul att se vår franska stad under uppblomning. 

Om du skulle välja, blir det Luleå eller Nice?

– Nice. Men det konstiga var att sedan vi köpte lägenheten i Nice har jag börjat upptäcka Luleå på ett annat sätt. Jag har fått en balans i livet. Ett tag var jag säker på att vi flyttar dit så fort som möjligt men nu har jag insett att jag vill inte göra mig av med någonting. Jag vill ha kvar lite av varje på båda ställena. 

Din blogg har enligt tidningen QX varit bland de mest lästa HBTQ-bloggarna i Sverige. Vart finner du inspiration till inläggen?

– Oftast har det blivit dagliga betraktelsen, vad är essensen av i dag?

Vet du hur många blogginlägg du skrivit? Vill du avslöja en siffra?

– Oh God, vi pratar om 15 års bloggande... Men en konstig sak hände i fjol. Jag har bloggat mycket om Melodifestivalen och lånat bilder från SVT på deltagare, vilket visade sig vara förbjudet. Vi talar om 10 års snodda bilder. Jag fick be om ursäkt, betala böter, radera bloggen och börja om från början. Så nu försöker jag att inte sno från Svenska Bildbyrån, utan ta bilderna själv. 

Vad är det hemligaste, mest skamfyllda du skrivit om?

– Jag tror jag var osmart i början och tänkte inte på att folk kunde läsa eller googla det jag skrev. Då kanske jag mer trashade folk som inte passade i kläderna de hade på sig och sådant, vilket jag ångrar nu. Där ett tag tänkte jag inte på att det kunde nå ut på sättet det gör, så man får vara väldigt försiktig med det man skriver. 

Hur är det att vara så pass offentlig?

– Det känns som att jag varit det sedan jag var barn. Har blivit en vana och en stor gåva att förvalta. 

Hur fåfäng är du?

–Jag är noga. Yta är för mig något jättefint i och med att det är något jag jobbar med dagligen. Man kan se yta som fåfänga men jag tar det mer som att man vårdar det man fått. 

Vem är din främsta förebild?

– Barbra Streisand, Judy Garland och mamma. De tre fantastiska kvinnorna. 

Vad är det svåraste du varit med om?

– Mitt liv har varit snällt mot mig. Däremot hade jag några år på gymnasiet när ordet ”bög” ekade efter en i korridoren. Jag visste knappt vad det själv var och då blev man både rädd, ängslig, stark och arg. Jag var värnlös då och hade inget skydd och kände inga andra som var som jag. Jag tror jag kände mig otroligt ensam. Jag kunde inte prata med mamma och pappa om det, inte i kyrkan eller skolan heller. Det var tungt. Ett tag lät jag mig luras att Gud inte tyckte om mig längre. Men det visade sig att han var på min sida. 

Vad betyder religionen för dig?

– Tron kommer och går. Ibland så verkligen ber jag till Gud och ibland så är det som att Han byter skepnad. Men jag tror ändå att tron alltid varit grunden i mig.

Tidningen QX listade din bok ”Kusinen från landet” som en av trettio nutidsklassiker i sin genre. Hur känns det?

– Vilken ära! QX-galor är väldigt Stockholmscentrerat, så det var fint att de blickade 100 mil norrut för en gångs skull. 

 Vem skulle du vilja skrev ditt livs historia? 

– Åsa Petersen. Hon var skribent på Kuriren och har ett väldigt bra skrivspråk och en väldigt bra hbtq-förståelse och religionsförståelse. Jag tror att hon skulle kunna förstå det från olika vinklar.

Så, vad gör du härnäst?

– Efter jag är klar med ”Sail with me” eller ”Viens avec moi” har jag ett musikal-doftande projekt på gång. Lite Judy, lite Barbra och lite mamma.

Mió Evanne

Namn: Mió Mathias Evanne

Född: 4 mars 1965

Utbildning: Musikgymnasium, musikskola och frisörskola. 

Yrke: Frisör och artist under namnet Mon ami Mió 

Mina fredagskväll: Lagar en god middag i familj och goda vänners sällskap. 

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Stina Bergström

Ämnen du kan följa
Fredagsintervjun
Luleå

Thomas Niemi minns åren i Luleå: "Det var vilda västern, egentligen bara passion"

Luleå

Luleåadvokaten om att vara en kvinna med makt: "Reflekterar inte över att vara i minoritet"

Jokkmokk

Hon levde med smärtor • "Kunde inte lyfta en penna" – Nu har Ingrid åkt Nordenskiöldsloppet fem gånger

Piteå

Chefsläkaren på covid-IVA: "Här ligger flera som fått sin första spruta" • Berättar om att möta okända viruset

Luleå

Norrbottens idrottschef: "Förödande att idrotten tappat så många aktiva, ledare och eldsjälar"

Visa fler