Vi bytte Göteborg mot Luleå sommaren 1976. Hösten hade inte hunnit göra sin entré innan Mjölkuddskyrkans organist, Torbjörn Paulin, ringde upp oss i vårt radhus på Björkskatan och frågade om vi ville komma över på en kopp te? Han hade hört ett rykte om att vi var nyinflyttade och musikintresserade. Så himla trevligt, är det så här man gör uppe i norr? Det blev början på en lång vänskap med många gemensamma upplevelser. Och här följer några axplock av allt vi upplevt tillsammans ...
Förutom en trevlig samvaro fanns här alltid ett forum för idéer inom musikens värld. Torbjörn var alltid pigg på nya utmaningar! Som när vi gjorde en konsert med kyrkoorgel tillsammans med jazztrion Ruben Arcticus. Kyrkomusiker och jazzmusiker är alla improviserande musiker och för Tobbe var det helt naturligt att väva sina improvisationer i orgelns värld tillsamman med oss jazzkatter. Himla kul!
Torbjörns bearbetningar för kör av några jojkar blev flitigt använda i Luleå Vokalensemble. Den vackra ”Ultevis” och den lite kärvare jojken om sameområden med språkförvirring och blodiga knivar. Med Torbjörns hjälp sjöng vi dem på samiska. Och var det nya projekt på gång så var Torbjörn alltid med på spåret. Han komponerade musik till barnteatern om Lum-Lum, till projektet Children helping children och till vårt ”Körkalas” med ett antal Norrbottenskörer.
Torbjörns kammarorkester i Mjölkuddskyrkan gav upphov till spännande projekt. Bachs fjärde Brandenburgare med Rickard Kjällström, Pär Petersson och Björn Hagvall som solister blev en höjdare! Och lokalradion spelade in. Torbjörn dirigerade och lotsade projektet i hamn med ett härligt resultat! Uppförandet blev så bra att det sedan sändes över P2 i riksradion!
Men vad var Norra Bottenkvartetten? Jo, fyra sjungande och skojfriska herrar som sjöng manskvartett. Torbjörn, Martin, Björn och Tore. Det blev bland annat vårsånger på universitetet och Kurirens recensent Söderholm skrev en studentikos och uppmuntrande recension av tilldragelsen. Tobbes vackra tenor och Tores varma bas gav kvartetten en extra lyster.
Mjölkuddskyrkan var fylld till brädden när Torbjörn och jag slog samman våra körer för att göra Charles Dickens’ berättelse ”En Julsaga”. Folke Asplund läste texten, Mjölkuddskyrkans kör och Luleå Vokalensemble sjöng och Torbjörns kammarorkester spelade. I slutpsalmen grät Mariannes mamma av rörelse… Även här spelade lokalradion in och sände sedan programmet över radio Norrbotten. Utan Torbjörn hade det aldrig gått att få till detta!
I Luleå Vokalensembles projekt ”Children helping children” visade Torbjörn en lite mer allvarlig och dramatisk sida i sin tonsättning av ”Combien d’enfants sont morts”. Stycket var inte helt lätt för kören men under repetitionstiden mognade det och blev med sitt starka känsloutspel en av våra favoriter.
Det är lätt att för sin inre syn se Tobbes godmodiga leende vid en god historia. Gärna i samband med en rolig kommentar från hans sida. Tack Torbjörn för allt fint vi haft tillsammans!