Hur fort skiftar det inte vår omgivning och för all del även i våra liv. När vi nu ger oss ut på vår promenad denna söndag i mitten av maj påminner vi oss om att här var allt täckt av snö och is bara för några veckor sedan. Jag vet inte om det är så du känner, men den här vintern som vi nu lämnar bakom oss när vi vandrar runt gångstråken i Luleå har känts särskilt lång. Det var som vintern inte ville släppa taget om långkalsongerna och toppluvorna utan återvände och skickade oss tillbaks till garderoben för att rusta oss för ännu en dag med snö och en kall vind från nordväst.
Men nu är våren här. Frostklädda tankar tinar upp. Små gröna skott här och där i träden. Krokusar som fläckvis lyser upp i gräset. Fåglar som kommit för leva nära oss en tid. Grodor och andra djur som också har sin plats i den fauna vi ska dela med dom. Tre blommande blåklint står där bland bruna och multnade höstlöv och signalerar tro, hopp och kärlek. De tre begreppen som våren är mer än allt annat. Vår tro på att det finns nåt bättre. Vår förmåga att hoppas på lösningar. Vår förmåga att vara kärleksfulla som ett sätt att ta oss vidare i livet. Våren är här och livet har ännu en gång anmält sin ankomst.