Luleåföretagaren och it-entreprenören från Stockholm. En gång nära affärspartners, i dag bittra fiender.
Under torsdagen avslutades förhandlingarna i ekobrottshärvan rörande deras gemensamma holdingbolag, där bokföring rörande svindlande aktieaffärer, intäkter och fordringar uppemot 180 miljoner kronor saknades för åren 2013-2014.
Båda åtalades för grova bokföringsbrott men affärsmannen frikändes vid första rättegången 2022 när tingsrätten ansåg att brottsligheten var av normalgraden – med preskriptionstid på fem år från konkursen 2017.
Däremot menar åklagare Andreas Bogseth (EBM) att den pensionerade Luleåprofilen – som uteblev från förra förhandlingarna – är skyldig till grovt brott, med tio års preskriptionstid, då han de facto var vd för bolaget.
– Det är utrett att han hade ansvar att se till att löpande bokföring sker. Han har inte heller sett till att det finns underlag för aktieaffärerna.
Att Luleåföretagaren inte ville kännas vid vd-rollen fäste inte åklagaren någon vikt vid.
– Det kan vi bortse ifrån. Klart att han visste om det.
Flera tidigare förhör spelades upp med revisorer och redovisningskonsulter i Luleå som beskrev hur de kämpade med ett bristfälligt bokslut för 2013.
Deras uppfattning var att bokföringsansvaret fanns i Stockholm, tvärtemot it-entreprenörens version att den sköttes av ekonomipersonal i Luleå.
Företagaren själv bedyrade att allting skedde i den bolagssfär som affärsmannen hade i Stockholm – och att han förgäves försökte få kontroll över redovisningar och underlag.
– Det fanns en massa pärmar där men när jag åkte ner för att hämta dem var de försvunna. Affärsmannen sopade igen spåren.
Dessutom menade han att it-miljardären ville driva bort honom från bolaget – handgripligen.
– Så förnedrande och fruktansvärt men... Jag blev utkastad från kontoret. "Kommer du hit igen, så får du stryk", sa han. Och han hade egen fight club i Stockholm. Jag vågade knappt dit igen.
I slutpläderingen menade advokat Karoliina Ikonen Simu att det saknades uppsåt bakom bokföringsbristerna och yrkade därför i första hand på att Luleåföretagaren skulle frikännas helt.
– X har blivit förd bakom ljuset – blåst, lurad och utnyttjad. Om rätten ändå funderar på att han ska dömas, är det i vart fall inte för uppsåtligt brott, sa advokaten som ansåg att brottet ska betraktas av normalgraden och därmed vara preskriberat.
Men åklagare Andreas Bogseth vidhöll att bokföringsbrottet är grovt, inte minst med tanke på att de oredovisade aktieaffärerna handlade om hisnande summor.
– Sällan jag har stött på så höga belopp. Jag påstår inte att Luleåföretagaren hade avsikt att inte bevara underlag och ha löpande bokföring, däremot fanns en anmärkningsvärd nonchalans och likgiltighet.
Straffvärdet menade åklagaren ligger på minst ett års fängelse men att domstolen hade andra faktorer att ta hänsyn till också.
– Det har det gått lång tid sedan gärningarna och vi har hört om hans hälsoproblem.
Tidigare ostraffade Luleåföretagaren fick sista ordet.
– Jag svär vid Gud – alla som känner mig vet att jag är en hedersmänniska och säger det som det är. Att jag blev behandlad på det här sättet, trots alla pengar som jag hade satsat på X... Man mår illa.
Dom meddelas om två veckor.