Den kanske allra viktigaste av dessa är att det invånarnas behov som står i centrum. Målet för regionens vårdverksamhet måste vara att i mesta möjliga mån tillgodose invånarnas behov av vård. Det är naturligtvis inte det enda som är viktigt, man måste även tillhandahålla en bra arbetsmiljö för personal och så vidare, men vårdbehovet måste likafullt vara främsta fokus.
Just nu tillgodoses inte vårdbehovet. Patienter vårdas i korridorerna på sjukhusen och det är om man får vård alls. Många får vända i dörren. Regionen utbildar till och med sina anställda i att klara av att skicka hem vårdbehövande, så kallad etisk stress, det kan trots allt vara en rätt jobbig grej att behöva göra.
Samtidigt är det uppenbart att patienterna också blir lidande av att regionen inte klarar av att ta sitt arbetsgivaransvar. Det lockar inte att jobba åt Region Norrbotten och bemanningssituationen är värre än normalt. Det beror delvis på det nationella arbetet mot hyrpersonal, vilket huvudsakligen är klokt även om tajmingen kan diskuteras. Men det är bara en mindre del av bekymret.
Verksamheten har styrts utifrån premissen att personalen är en resurs man kan pressa hur hårt som helst. Så är det givetvis inte. Och det märks, nu pyr missnöjet rejält. Det kommer inte att ta slut med vårdstrejken och övertidsblockaden.
Region Norrbotten klarar inte av att leva upp till sina åtaganden gentemot norrbottningarna. Det märks bland annat i form av kostnaderna för vårdgarantin, det vill säga när regionen inte har levererat och patienterna får rätt att söka vård någon annanstans. I en intervju med Kuriren ger regionrådet Anders Öberg (S) intrycket att han tycker att kostnaderna för detta är ett betydligt värre problem än att norrbottningarna inte får vård i tid.
Han hade gärna avbrutit arrangemanget men gör det inte eftersom det kostar att bryta ingångna avtal, men poängterar att det var det förra styret som upphandlade vården. Själv skulle han uppenbarligen inte ha gjort. I Socialdemokraternas Region Norrbotten är det tydligen bättre att norrbottningarna inte får någon vård av regionen än att de får vård av någon annan.
Detta perspektiv är ett betydande problem som går bortom arbetsmiljö och anställningsformer. Det är en i grunden otäck syn på vad som är viktigast – patienternas hälsa och behov eller de egna politiska preferenserna.