Masugnens siluett kröner Svartöstan och påminner om SSAB:s närvaro.
En varm bris av sommar drar genom gator med solvarma träkåkar när fågelsången får ett oväntat kompband, genom ett öppet fönster på gårdshuset i Svartöstan strömmar halvfärdig musik ut i majvärmen. Från början reagerade småbarnsföräldrar över att stöta på en välkänd rockstjärna på väg hem från förskolan, men att se sångaren i Mando Diao ta luft ute på gatan är inte längre någon ovanlig syn.
Med masugnen som siluett i bakgrunden förenas Borlänge och Luleå inte bara genom SSAB, även ett av Sveriges största band består av lika del Norrbotten och Dalarna.
– Det är vackert, säger Björn Dixgård.
Nästan hela släkten har knegat på järnverket i Dalarna och själv har han jobbat hårt i låtsmedjan vid foten av stålindustrin 84 mil norrut.
På tröskeln till en ny musikera.
För ett och ett halvt år sedan flyttade Patrik "Patso" Heikinpieti instrument och studioutrustning från hemmet på Hertsön till gårdshuset i Svartöstan. Det är här trummisen spenderar arbetsdagarna när han inte är på turné med Mando Diao. Här har Björn Dixgårds soloskiva skapats där första låtarna släpps till hösten och Mando Diaos nya skiva ska formas i studion som kallas "Little red".
– Det är därför jag bygger ett sådant här ställe, då slipper jag resa. "Kom till mig, jag har bäst förutsättningar". Det kan de inte säga emot, säger Heikinpieti och skrattar.
Patrik Heikinpieti renoverade upp ett gårdshus i Svartöstan och flyttade in studioutrustning och instrument. Det har blivit till studion som kallas för "Little Red".
Sedan jul har Björn Dixgård varit på plats flera dagar i månaden, parallellt med arbete i Håkan Sörles studio i Stockholm.
– Vi har varit där otroligt mycket. "Patso" har arvet från sin tornedalska mamma, för jävla pedant. Men på ett skönt sätt. Hon gör världens godaste soppor, perfekta långkok. Laxsoppa, älgsoppa och så är det inte ett dammkorn någonstans. Så är det i Patsos studio, säger Dixgård.
"Vi får se det som lite payback. Vi har i och för sig inget otalt med Happis. Än så länge"
Björn Dixgård
Sångare, Mando Diao
Efter drygt 20 år på rockscenen har Mando Diao skrivit in sig i historieböckerna genom bland annat en plats i svenska Hall of fame och rader av hits. Rekordlåten ”Strövtåg i hembygden” låg etta på Svensktoppen i 86 veckor och i sommar ger låten namn åt bandets eget strövtåg i hembygden.
– Det är ett otroligt koncept vi kom på, jag har ingen aning om hur det kommer gå men det är kul att komma på nya koncept. Vi har aldrig kommit på något sådant här tidigare, det känns roligt. Kul att belysa landsbygden också ... även om det blir mycket jobb för vår manager. Men han klarar det, han har inte öppnat spritflaskorna ännu, säger Björn Dixgård.
Den 6 juli ska bandet spela i Haparanda och på Christinehof slott den 19 juli.
Två av bandmedlemmarna kommer numera från Luleå, båda med rötter kring Haparanda, Övertorneå och Risudden. Gitarristen Håkan Sörle är bandets senaste medlem, han anslöt från The Baboon Show och har jobbat ihop med Patrik Heikinpieti under många år.
– Jag har krattat manegen för honom under många år och nu var det dags. Det är perfekt, nu är bandet komplett – vi känner alla och kan lita på alla. Håkan var den sista pusselbiten, säger "Patso".
Tidigare har inte "Patso" Heikinpieti inte haft någon plats för guldskivor och utmärkelser. Men nu finns Mando Diaos framgångar inramade i studion.
"Little Red" innehåller allt vad som behövs för en gemytlig musikinspelning.
Sörle, uppvuxen "längst ner på Hertsön", har bott i Stockholm de senaste 25 åren och blev erbjuden en plats i bandet efter att ha umgåtts och jobbat ihop med övriga medlemmar under många år.
– Det var inget att snacka om egentligen, problemet var att jag hade ett annat band som jag hade haft hjärtat i under 20 år. Det var inte lätt på det sättet. Jag kan inte hålla på med två band och samtidigt ha familj och barn. Men jag kände att jag har så mycket mer i mig än att bara skriva musik till en stil livet ut. Det här var perfekt – Mando är så pass breda och jag har alltid gillat bandet. Det var inget att tveka över, jag hoppade på direkt, berättar Håkan Sörle.
Patrik Heikinpieti och Björn Dixgård under arbetet med den sistnämndes soloalbum som ska släppas efter årsskiftet.
I helgen inledde bandet sommaren med spelning i Alicante och de närmaste månaderna väntar ett 20-tal konserter, mestadels ute i Europa.
Men under Mando Diaos repdagar lades extra fokus på Haparanda, då en annan låtlista och ett annat koncept väntar.
– Det känns lite extra, speciellt när jag får spela framför folk man känner. Det är hemmaplan, det känns fint, säger Patrik Heikinpieti.
Patrik Heikinpieti i köksdelen i studion.
"Jag älskar Norrbotten, jag tycker det är grymt. Det är kargt och jävligt och fantastiska människor".
Björn Dixgård
Sångare, Mando Diao
– Jag bröt ihop senast (i Kulturens hus), det blev lite för mycket. Men så får det vara ibland, när man får tid att känna efter och en tacksamhet över vad jag får hålla på med. Det är få förunnat att göra det här, när jag visar det för mina nära och kära blir det tjockt i halsen.
Dalarna och Norrbotten är ganska likt på många sätt, vi känner ett släktskap med herrarna från Borlänge
Håkan Sörle
Gitarrist, Mando Diao
När bandet ska berätta om hur idén kom till får vi följa med på ett strövtåg bland snirkliga vägar och oväntade stopp. Däremellan slingrar medlemmarna in sig i utlägg om tv-spel ("vi har samma bekymmer med fruar som är svåra att sova med"), debatter om Luleå Hockeys svårigheter med Leksand ("det är ett jävla spöke – har det alltid varit") och gemensamma nämnare mellan stålstäderna.
– Det märks att det är Lulebor i bandet. Det är lugnt, bra och fullständigt galet – perfekt. Jag älskar Norrbotten, jag tycker det är grymt. Det är kargt och jävligt och fantastiska människor. Mycket snö, säger Björn Dixgård.
– Man gillar JV-grillen (Börjar imitera Lulemål: "Ska du ha nå mer? Smältost till det?"). Å fy fan va gott med Pommac. Nu blev jag sugen på JV-målet, kanske ska ringa in det i stället för den här hälsosamma maten vi äter.
Mando Diao startade som ett Borlänge-band och har blivit starkt förknippat med Dalarna. Men med lika stora delar Norrbotten i bandet blev det självklart att lägga hyllningen till hembygden i länet.
– Dalarna och Norrbotten är ganska likt på många sätt, vi känner ett släktskap med herrarna från Borlänge. Det är samma skrot och korn, det är mycket jante vi behöver jobba med, säger Håkan Sörle.
Björn Dixgård säger att det känns fint att kunna ge tillbaka till fansen och bygden efter alla år på scenen.
– Vi får se det som lite payback. Vi har i och för sig inget otalt med Happis. Än så länge.
Håkan Sörles (till vänster) pappa kommer från Haparanda och hans mamma från Övertorneå. Patrik Heikinpietis föräldrar kommer från Risudden. I sommar återvänder de till sina rötter.
Mando Diao under förra sommarens "Allsång på Skansen".
"Infruset" och "Strövtåg i hembygden" är två av Mando Diaos främsta framgångar.
Patrik Heikinpieti kommer spela tillsammans med Björn Dixgård under sångarens soloprojekt, som ska visas upp för allmänheten i höst. Då får "Patso" spela fler instrument än bara trummor.
Mando Diao
Medlemmar: Håkan Sörle (gitarr), från Luleå, Patrik Heikinpieti (trummor), från Luleå, Björn Dixgård (sång och gitarr), från Borlänge, CJ Fogelklou (bas), från Sigtuna och Daniel Haglund (keyboard), från Borlänge.
Karriär: Startade i Borlänge av Björn Dixgård och Gustaf Norén, fick skivkontrakt 2002. Har haft stor framgång både i Sverige och utomlands, fick en kommersiell jätteframgång med "Infruset" där de tolkade Fröding-dikter. Har vunnit Rockbjörnen, P3 Guld, Grammis flera gånger och blivit invalda i Swedish music hall of fame.
Aktuella: Med Europaturné och konceptspelningar i Haparanda och Christinehof slott. I Haparanda (6 juli) får bandet sällskap av Movits och en än så länge hemlig akt.
