Läs mer: Luleå kommun har följt gällande lagar och regler

Kent Ögren och Emma Engelmark inleder sitt bemötande med det sluggande påståendet att det finns ”en rad påståenden och felaktigheter” i min insändare. Det är bekymmersamt att läsa att de uttrycker sig så. I min insändare finns det inte ett enda felaktigt påstående eller en enda felaktighet. Ögren och Engelmark avslöjar däremot okunnighet om sakfrågorna.

Apropå underhållsskulden på uppemot 2,7 miljarder, de inleder med: ”Skulle siffrorna ha redovisats i bolagets balansräkning/årsredovisning för år 2017? Nej, så vare sig kan eller ska det göras nu eller i kommande årsredovisningar.” Sedan föreläser de om redovisningsregelverket K3.

Artikelbild

| Lulebo förbättrar resultatet. Vd Anna-Stina Nordmark Nilsson är nöjd med vinsten på 51,7 miljoner efter skatt för 2018.

Var de har läst att jag påstår att underhållsskulden borde ha redovisats som skuld i balansräkningen är obegripligt att förstå. Jag framförde att det är mycket förvånande att det inte fanns en upplysning i årsredovisningens förvaltningsberättelse om skulden och dess storlek i enlighet med lagens krav. Upplysning ska lämnas i förvaltningsberättelsen ”om sådana förhållanden som inte skall redovisas i balansräkningen, resultaträkningen eller noterna, men som är viktiga för bedömningen av utvecklingen av företagets verksamhet, ställning och resultat”. Den regeln kan Ögren och Engelmark hitta i regelverket K3 som de tycks ha studerat. Skulden på ”uppemot” 2,7 miljarder var givetvis klockrent kvalificerad för ett sådant upplysningskrav.

Läs mer: Är aktieutdelningen från Lulebo lagenlig?

Det här kunde man läsa i artikeln i Norrbottens-Kuriren 18 december förra året.

Läs mer: Förtydligande om Lulebos underhåll

Artikelbild

| Emma Engelmark var tidigare ordförande i Lulebo.

”Anna-Stina Nordmark Nilsson påpekar att Lulebo i dag inte har pengar för att kunna klara av det eftersatta underhållet, eftersom det har byggts på alltsedan 1960-talet. Bolaget tjänar helt enkelt inte in tillräckligt mycket pengar.” Hur kan mot den bakgrunden en aktieutdelning till ägaren på 400 miljoner motiveras?

Angående aktieutdelningen på 400 miljoner, Ögren och Engelmark beskriver inte alls varför Lulebo ansågs vara så ”översolida” att utdelningen var tillåten. De tycker att ”det är högst rimligt att kommunen som ägare tog ut en mindre del av vinsten. .” De anser också att vinsterna inte ”tillhör enbart bolaget utan tvärtom alla Luleåbor”. Det finns inte några sådana utdelningsbestämmelser i aktiebolagslagen. Jag häpnar. Vinsterna tillhörde enbart bolaget och kan delas ut till ägaren endast om reglerna för utdelning följs. Hur bolaget kan vara ”översolitt” men samtidigt inte ha pengar för att klara av det eftersatta underhållet, som Nordmark Nilsson beskriver det, begriper nog ingen förutom kanske Ögren och Engelmark. Det är någonting som inte går ihop här.

Artikelbild

| Kent Ögren är nuvarande styrelseordförande i Lulebo. Han tillträdde posten formellt efter Lulebos årsstämma den 9 april i år.

För att aktieutdelning ska vara tillåten krävs enligt aktiebolagslagen att utdelningen ska vara ”försvarlig med hänsyn till …. de krav som verksamhetens art, omfattning och risker ställer på storleken av det egna kapitalet” och ”försvarlig med hänsyn till bolagets konsolideringsbehov, likviditet och ställning i övrigt.” Mot den bakgrunden är det svårt att förstå hur utdelningen kunde anses vara försvarlig.

Ägaren har dessutom kört över både styrelsen och revisorn.

I årsredovisningen för år 2017 föreslog styrelsen att hela vinsten, inklusive den summa som ägaren istället beslutade att aktieutdela till sig själv, skulle stanna kvar i bolaget och där ”balanseras i ny räkning”. Revisorn tillstyrkte i sin revisionsberättelse styrelsens förslag att hela vinsten skulle stanna kvar i bolaget. Min fråga kvarstår obesvarad. Hur kunde aktieutdelningen 400 miljoner kronor anses vara ”försvarlig” om bolaget samtidigt hade en skuld på uppemot 2,7 miljarder kronor för eftersatt fastighetsunderhåll samtidigt som bolagets egna kapital uppgick till ca 1,3 miljarder?

Behövdes inte de utdelade 400 miljonerna till att åtgärda delar av det eftersatta underhållet? Det ser onekligen ut som att det behovet fanns. Den omständigheten att bolagsstyrelsen inte föreslog någon utdelning talar starkt för att också styrelsen hade den uppfattningen. Och det är inte det minsta relevant i aktieutdelningsfrågan att säga att underhållet av fastigheterna måste bäras av hyresintäkterna. Ögren och Engelmark tycks nu dessutom mena att dagens och framtida hyresgäster ska betala inte bara för det underhållsbehov, som uppkommer under perioder när dessa hyresgäster bor i fastigheterna, men de ska också betala för det eftersatta underhållet, det vill säga det underhållsbehov som har skapats under många år tillbaka. Det är förvånande att inte till exempel Hyresgästföreningen har gått till botten med utdelningsfrågan.

Undrande