Under sommaren åker Julia Holmström och Pär Johansson ut till öar runt om i Luleå skärgård. Nedpackat i båten finns bland annat mjölk, vatten och andra förnödenheter till de sex ungdomarna som jobbar ute i skärgården. Varje år anställer kommunen ett gäng gymnasieungdomar som ska jobba som stugvärdar under sommarmånaderna. Deras uppgift: Att vara tillgänglig för besökarna. Julia Holmström är arbetsledare och hon har själv jobbat som stugvärd på Kluntarna. Innan det hade hon nästan aldrig varit ute i skärgården.
– Jag hade bara varit till Klubbviken någon enstaka gång. Det är först när man kommer ut som man upptäcker vad man har missat, jag hade nog aldrig uppfattat hur stor skärgård vi egentligen har, säger hon.
Första stoppet för dagen är Junkön. Där jobbar Emma Leffler och Alva Robarth. Kommunens stugvärdar jobbar endast två veckor åt gången. Däremot finns de alltid på plats och tjejerna ska snart åka hem och avlösas av två nya. Under deras vistelse på ön har svenskar men också finländare och tyskar besökt den stora ön en bit från fastlandet.
– Det har varit roligt. Men det är ganska jobbigt att vara hemifrån så länge, säger Emma Leffler.
Alldeles utanför sjöboden, där Emma och Alva packar upp varor, står Simon Wänstedt och bokar bastu tillsammans med sonen Ludvig. Han bor i en av kommunens två hyrstugor på ön. Tidigare har han bara besökt Klubbviken, han tycker att fler borde passa på att testa ett liv ute till havs.
– Många vet nog inte ens om att det går att boka stugor.
Stugvärdarna som Kuriren pratar med tycker att tillgängligheten till skärgården under sommaren är bra – mycket tack vare turbåtarna. Samtidigt uppger vissa att den ändå känns begränsad.
– I min klass är det flera som inte alls har varit ute i skärgården mycket. De kanske har varit till Klubbviken någon gång, säger Arvid Espling.
Arvid Espling jobbar ute Kluntarna tillsammans med Johannes Nyberg. Båda tror att mer kan göras för att locka besökare utan båt till ön.
– Det går faktiskt regelbundna turer ut hit. Du kan åka hit på morgonen och hem på kvällen. Det skulle man kunna marknadsföra bättre, säger Arvid Espling.
– Jag har alltid vetat att det finns en skärgård här ute, men inte att den är så lättillgänglig, fortsätter Johannes Nyberg, som innan han började studera i Luleå bodde i Älvsbyn.
Deras arbetsledare är inne på samma spår som Simon Wänstedt ute på Junkön.
– Det blir ju annorlunda om man inte har tillgång till båt. Jag tror inte heller att alla är medvetna om att det finns stugor som man kan hyra ute i skärgården. Det finns verkligen alla möjligheter i världen, säger Julia Holmström.
– Jag tror också att man hela tiden måste göra människor medvetna om vad som finns. Bland annat genom att de som har båt sprider vidare och berättar om vad som finns att göra, fortsätter hon.
På bryggan ute på Småskär, en dryg halvtimmes restid från Kluntarna med båt, hälsas Jan Noromies välkommen av värdarna Casper Löv och Samuel Jodérus. Jan Noromies kommer från Jakobstad, tillsammans med frun Mia Sundström och deras två barn har han hyrt en segelbåt för att kunna upptäcka Luleås ölandskap.
– Jag är positivt överraskad över utbudet, det är mer än vad jag förväntade mig. Det är toppen för oss som har barn, säger han.
Att de befinner sig just här är bara en ren tillfällighet.
– Jag kände inte alls till Luleå skärgård. Jag köpte ett sjökort i Vasa och då såg jag att det fanns öar här. Marknadsföringen kan absolut bli bättre, servicen är bra och det är billigt att övernatta.
Frun Mia Sundström instämmer.
– Det var ju bara en slump att vi kom hit!
Här kan du läsa tidigare artiklar om skärgården som har publicerats i Kuriren.
Tidigare artikelserie:
Därför älskar vi vår vackra skärgård
Krönika: