Hon döms för egenmäktighet med barn. Bakgrunden är en infekterad vårdnadstvist.
Efter beslut i tingsrätten tilldelades pappan vårdnaden om sin dotter. Men trots detta har flickan bott med sin mamma, utomlands, de senaste två och ett halvt åren.
Pappan menar att mamman har hållit dottern borta från honom. Mamman menar å andra sidan att det är dotterns vilja att bo med henne och att hon inte alls försöker hindra flickan från att bo med sin pappa.
Tingsrätten gick på pappans och åklagarens sida. Däremot rubricerades åtalet först som grov egenmäktighet med barn. Men efter att ha tagit i beaktning att mamman inte gömde dottern eller aktivt ha tvingat henne stanna utomlands bedömde tingsrätten att det var normalgraden, inte grovt.
Sedan kan det vara så att dottern verkligen vill bo med mamman. Men det tar inte tingsrätten hänsyn till. Så här står det i domen:
"Emellertid är brottet egenmäktighet med barn ett brott mot
vårdnadshavaren och inte ett brott mot barnet. Barnets samtycke eller vilja har i
princip ingen betydelse, utan det är vårdnadshavarens samtycke som har relevans".
– Det här är ju ett brott som riktar sig till själva vårdnaden av barnet. Det är inte upp till den enskilde var flickan har det bäst, utan om domstolen har prövat frågan så är man skyldig att rätta sig efter domstolens bedömning, säger åklagare Ulla-Karin Lindström.