Går att applicera på allt från äktenskapsgrubblerier till skolnedläggningar.
Acceptera eller agera genom att arbeta för förändring av det som skaver. Och som en extra påminnelse till mig själv när jag tar kompassriktningen: Om du väljer att acceptera, ödsla då inte livskraft på gnäll och missnöje. Agera utifrån att skapa det bästa i det läge du faktiskt gjort ett aktivt val att acceptera.
Dagligen är insändarsidor och sociala medier fyllda med upprörda röster om framtidens skola i Luleå. Barn- och utbildningsnämnden har fattat ett kontroversiellt beslut om nedläggningar och sammanslagningar av skolor i Luleå. Motiven handlar om ekonomi, men även om tesen att större skolenheter på sikt kommer att säkerställa att eleverna faktiskt får utbildade lärare.
Stora enheter är rationella och kan i vissa fall säkerställa kompetensen. Jag hade en gång i tiden en romantisk bild av små sjukhus/vårdenheter. Den tappade jag när min brutna arm blev felgipsad. På den tiden bodde jag i Stockholm, men armbrottet skedde under min semester i Norrbotten. Det är många år sedan och preskriberat sedan länge, men jag minns ännu hur smärtsamt det var. Och lättnaden när en sköterska på det gigantiska sjukhuset i Huddinge flinkt gipsade om min arm. Hon tog enligt egen utsago hand om flera armbrott av just min karaktär varje vecka. Jag insåg vinsten med stordrift i vården, när det handlar om att upprätthålla kompetens - och jag måste erkänna att jag alltid har det i bakhuvudet när den infekterade sjukhusdebatten blossar upp i Norrbotten. När det handlar om skolan har jag svårare att se de pedagogiska vinsterna med storskolorna som är planerade i Luleå. Däremot är det nog lätt för de flesta av oss att förstå byarnas kamp för sina skolor. Det handlar om så mycket mer än pedagogik och antal kilometer till skolan. Det handlar om en bys attraktions– och livskraft.
När barnen var små och vi lämnade Stockholm var det med en dröm om livet på landet. Vi flyttade till en by i Norrbotten. Att det fanns en skola i byn gjorde valet att bosätta oss just där enkelt.
Nej, jag fattar inte de pedagogiska argumenten för storskolor. Men jag har å andra sidan inte satt mig in i detalj hur det förväntade elev- och lärarunderlaget ser ut i Luleå de kommande åren. Just det förutsätter jag däremot att tjänstemännen som skapat beslutsunderlag har gjort. De drivs inte av illvilja. Men tjänstemännen tillsammans med politikerna i barn- och utbildningsnämnden har uppenbarligen landat i andra slutsatser än den folkliga opinionen. Som för övrigt tagit ny kompassriktning efter beslutet i nämnden och fortsätter att agera.
Folkinitiativet ”Hela kommunen ska leva och lära” ansöker om laglighetsprövning. Och kan som jag förstår det mycket väl få rätt i att det inte är lagligt enligt kommunallagen, att det är en nämnd som fattat ett så pass stort beslut och inte kommunfullmäktige. Det i sig skulle vara ett dåligt betyg till kommunen. Men även om det blir så att beslutet om framtidens skola fördröjs och tas i kommunfullmäktige, finns möjligheten/risken att utgången blir den samma. Och någonstans längs resans gång kan det bli så att det enda konstruktiva - till och med för de mest hängivna kämparna - är att ändra fokus till att acceptera. Och skapa det bästa utifrån nya givna förutsättningar. Vilket kanske i sin tur innebär att agera. Enligt helt nya tankebanor som föds i och med förlusten.
LÄS MER: Extra: Gula västar i protest – i Luleå