Sofie Wikberg har rest runt i kustbandet och inventerat Norrbottens kustdyner i slutet av juli och början av augusti.
Vart sjätte år ska SLU Artdatabanken ta fram en statusrapport för olika naturtyper och en av typerna som kartläggs är kustdyner, något vi rapporterade om i början av juli. Norrbotten är ett av få län i Sverige som har den aktuella naturtypen och nyligen befann sig frilansekologen Sofie Wikberg på plats i Norrbotten för att besöka platser där det finns kustdyner.
Haparanda sandskär, Sandön, Likskär, Junkön, Sandgrönnorna, Skvalpen och Pite havsbad är platserna som undersökts.
Där det finns stugor och bebyggelse är den mänskliga påverkan givetvis stor och på vissa platser växer sanddynerna igen vilket är normalt. Skicken varierar men överlag tycker Sofie Wikberg att länets dyner är i bra form.
Några av de allra finaste kustdynerna i Norrbotten finns på Skvalpen och Sandgrönnorna i Luleå skärgård. Överlag bedöms kustdynerna i Norrbotten vara i relativt gott skick.
I Luleå finns det områden med sanddyner på flera olika platser, inte minst i skärgården där den plats som symboliserar detta bäst är Sandgrönnorna och Skvalpen.
Området är också där det finns de allra mest orörda och fina dynerna.
– Ja, det skulle jag kunna säga att det är. På Haparanda sandskär finns det också ganska fina dyner på sina ställen, säger Sofie Wikberg.
De obebodda öarna i Luleå skärgård, som med åren kommit att bli en ö, är relativt svåråtkomliga och tiden när ön besöks av båtgäster är relativt kort. Den mänskliga påverkan är därför liten och skicket därefter.
– Det är bra, det är det. Där kan man se att det här att det växer igen är en naturlig process. Det är inget man kan göra något åt, den kommer upp ur havet och växer igen men det bildas nytt runtom, säger Sofie Wikberg.
En fin mosaik av grå och vita dyner på baksidan av Sandön.
Vita dyner i bra skick på Sandgrönnorna.
Enligt Sofie Wikberg är det viktigt med variation, att det är mer påverkan i ett visst område gör inte så mycket så länge det finns andra områden som är mer orörda.
– Variation både i stort och smått är bra, konstaterar Sofie Wikberg.
På sina undersökningar i skärgården har hon stött på en hel del växter och djur och särskilt en fågel sticker ut.
– Kustlabben. Den måste varit förebild för vildvittrorna i Ronja Rövardotter för den rör sig och ser likadan ut. Den såg jag på Haparanda sandskär och Sandgrönnorna. Jag tycker de är coola, säger Sofie Wikberg.
Förutom fina naturupplevelser i skärgården blev det äventyr också. När hon skulle inventera på Sandgrönnorna fick hon simma iland när taxibåten inte ville riskera att gå för nära land och fastna på grund av hård vind från havet.
På Sandgrönnorna växer marviol.
Med landhöjningen bildas så småningom nya kustdyner. Här är början på en ny dyn på östra sidan av Sandön.
Det är naturligt att dyner växer igen på vissa ställen men det riskerar att gå fortare om fel växter får fäste.
– Det som inte skulle vara bra är om man får in en invasiv växt som exempelvis vresros. Jag hittade en på Haparanda sandskär och det vore bra om någon tog bort den, säger Sofie Wikberg som rapporterat in fyndet till Länsstyrelsen.
Öland, Gotland, Skåne och Halland har stora dynområden men där är risken att skicket försämras snabbare än i norr. En viktig orsaken är att landhöjningen i norr, cirka en centimeter per år, gör att nya dynor skapas när gamla växer igen men i södra Sverige är landhöjningen mycket mindre och i vissa delar av Skåne pågår faktiskt en landsänkning.
– Norrbotten har en fördel med att det är lång vinter, mindre kvävenedfall, lägre exploateringstryck, och att landhöjningen finns. Dynerna kommer vara bättre här än i södra Sverige, säger Sofie Wikberg.