Vi går sakta längs Edeforsgatan som 1953 hade Sveriges längsta byggnad 220 meter lång. Det var dock inte vinkeln i tidskriften Se:s stora reportage på 1960-talet.
Rubriken till Barbro Backbergers artikel utropade ”Sveriges mest kriminella gata”. Den svartvita bilden föreställde Edeforsgatans början. Med hjälp av brottsstatistik visade reportern, som senare blev en av grundarna till Grupp 8, att buslivet på Örnäset blivit till en tung börda för polisväsendet.
– Jag har aldrig upplevt Örnäset som farligt, men det är klart att man fick lära som tonåring att det var inte läge att tjafsa med fel personer, säger 65-årige Lars Hedström.
Kraften att återvända är ibland så stark
att de unkna dofterna tonar bort
Utdrag ur Lars Hedströms dikt Höstbilder
Från att ha haft cirka 14 000 invånare blev Luleå på 1940-talet en av Sveriges snabbast växande städer. Järnverket behövde arbetskraft och ett helt nytt bostadsområde skulle lösa den akuta bostadsbristen.
Den nya stadsdelen för främst NJA-anställda kom att ligga på Hertsön, två kilometer öster om Luleå centrum och två kilometer norr om nuvarande SSAB. På gamla kartor benämns platsen som Orrnäset.
Marken hade köpts in 1933 samtidigt som Skurholmsstaden. På den tiden fanns inget kommunalt bostadsbolag utan Luleå stad bildade tillsammans med NJA Stiftelsen industribostäder.
När stadsplanen fastställdes 1949 bestod området av tallskog och ängsmark. Skogen avverkades, men några tallar står faktiskt kvar än i dag.
Fem arkitektkontor lämnade in förslag på den nya stadsdelen. Arbetsnamnen var fantasifulla; Tretton gårdar, Stora Lulevatten och Huller om buller. Visionen var att bygga en självförsörjande stadsdel med 14 000 invånare.
Den 22 februari 1950 togs det första spadtaget. Inom loppet av ett år flyttade Gunnar och Linnea Ekström in på Vretvägen 1B.
”Det känns kusligt att bo ensam i ett hyreshus”, berättade Linnea för Norrbottens-Kuriren.
Känslan skulle inte vara särskilt länge. Under storhetsdagarna hade Örnäset 7 000 invånare. I dag har antalet halverats.
”Edeforsgatan, lång som en hel värld,
unghögarna dansade över asfalten”
Utdrag ur dikten Edeforsgatan.
Vår startpunkt är Holms konditori, vilket känns historiskt riktigt. Fiket låg på Örnäset fram till att Hertsöleden kom till.
I samma veva hamnade även kvarteret Gjutaren på Skurholmen, trots att det i själva verket var det allra första bostadskvartetet på Örnäset.
– Holms har alltid haft en stor betydelse för mig. Det var hit man gick när man inte tyckte om vad skolbespisningen serverade, berättar Lars Hedström.
Han är född 1953 i Borlänge och var två år när familjens DKW med träkaross rullade över Bergnäsbron. Pappa hade fått arbete i Luleå.
– Jag växte upp med järnverket som en kuliss i bakgrunden. Vi ungar härjade runt i vår värld och såg våra farsor cykla till jobbet. Det var en häftig miljö.
Han gick på Södra och Norra Örnässkolan, hängde på fritidsgården Frilles. Örnäset var en smältdegel med inflyttade som kommit från alla håll och kanter.
Lars Hedström gick i sin pappas fotspår, arbetade i fem år på finvalsverket och stränggjutningen. Han utbildade sig till journalist. Nu har han pensionerats efter en yrkeskarriär som bland annat kommunikatör på LKAB och Trafikverket.
Genom åren har han skrivit dikter och noveller om stadsdelen i hans hjärta.
– Jag känner mig som en hembygdsantikvarie ibland. Tillsammans med en vän håller jag på med ett projekt om Örnäset. Vi har inte bestämt vad det ska bli, men vi letar efter historier från förr och gamla tidningsklipp. Jag hoppas fortfarande att hitta Barbro Backbergers reportage om Sveriges mest kriminella gata.
I änden av den en kilometer långa Edeforsgatan är vi framme vid barndomshemmet i kvarteret Trumman.
– På 1990-talet övervägde jag faktiskt att flytta tillbaka hit, men det blev aldrig av. Det var kanske lika bra det.
”Skuggorna från det nya järnverket
blir aldrig mörka, aldrig hotfulla”
Ur dikten Bropassagen.
På två år, 1951-53, färdigställdes 935 lägenheter i kvarteren Tången, Tygeln och Trumman. Det vackra teglet hämtades från Mariebergs tegelbruk i Sunderbyn. Byggherren Ehn & Hedström kom från Västerås. På den tiden fanns inget byggföretag i Norrbotten med erfarenhet från så stora projekt.
För många nyinflyttade erbjöd Örnäset moderniteter som inte var självklara i alla svenska hem som kök med elspis, kylskåp, centralvärme och varmt vatten. Hyran beskrevs som ”tilltagen” av Norrbottens-Kurirens reporter Folke Åström. Månadskostnaden för två rum och kök låg på 160 kronor och 25 öre.
Stadsdelens centrum placerades i områdets mitt. När centrumhuset stod färdigt 1957 fanns där två banker, apotek, två konditorier, kemtvätt, postkontor, järn- och sportaffär och två livsmedelsaffärer.
Gatunätet hämtade sitt tema från jakt och fiske med inslag från skärgården. På den här tiden ägde Luleå stad en del av laxfisket i Edefors, Hällbruket och Norrsundet, vilket gav upphov till gatunamn. Det finns också andra exempel som Ljusterleden, Jägarstigen, Metargränd och Gråsjälsgränd (säljakt).
Stadsdelen har i många år varit upphov till en vild ryktesspridning. Redan 1969 varnade länsläkaren Jan Henriksson inför framtiden: ”Ett anskrämligt exempel på bristande intresse efter att förhindra att ett bostadsområde förslummas utgör det stora bostadsområdet Örnäset i Luleå”.
Året efter uttalar sig en representant för elevrådet på Norra Örnässkolan: ”Det råder ett rent Chicagovälde i Luleå, där det är vanligt att ungdomar bär kniv, 50 procent för att kunna försvara sig och andra hälften till hot. I vårt elevråd har alla kniv eller sax. Vi är förföljda av en liga.”
Om det var den ryktomspunna Mankoligan som åsyftades förtäljer inte historien.
”Husen växte fram
och människor planterades
och blev den del av folkhemmet”
Ur Den tidlösa processen
I dag framstår Örnäset som Luleås kanske mest genuina arbetarstadsdel som lyckats behålla sin karaktäristiska 50-talsstil med burspråk och igenkännbara entrépartier.
Ryktesspridningen blev snarare en sammanhållande faktor. Det intygar 67-åriga Birgitta Buska som flyttade till bostadsområdet för snart 26 år sedan - trots alla varningar från vänkretsen.
– Flera av mina vänner frågade hur jag vågade flytta till Edeforsgatan. Det är många som genom åren haft åsikter om min stadsdel. Det märkliga är att de med de värsta farhågorna aldrig har bott i området.
För tio år sedan bildade hon Örnäsgruppen tillsammans med Esko Sandberg, Bernt ”Tjalle” Häggbom och Torbjörn Åström. Kvartetten dokumenterade stadsdelens historia genom att leta upp personer som bott i området ända sedan starten. Resultatet blev två häften som fortfarande är efterfrågade.
Trots alla intervjuer hittade gruppen inte någon Örnäsare som med egna ögon sett lägenheter med hål i parkettgolvet för julgranen eller att det badades bastu i köket genom att kasta vatten på elspisen. Inga nyslaktade grisar som låg i saltlag i badkaret och inte heller någon hyresgäst som trodde att vattenklosetten skulle tömmas för hand.
I dag trivs den forna tandsköterskan/postkassörskan i sin trerummare, även om hon tycker sig ha märkt att bostadsområdet förändrats på senare år.
– I dag finns det tre hyresvärdar på Edeforsgatan sedan Lulebo sålt ut delar av sitt bestånd. Förutom Lulebo finns här också Svenska bostadsfonden och Heimstaden. Det har gjort att vi har tappat lite av vi-känslan på Örnäset. Numera slår alla vakt om sitt.
TIDIGARE PUBLICERINGAR I NORRBOTTENS-KURIREN:
Läs mer: På besök i Luleås första folkhem (november 2017)
Läs mer: På besök hos en 60-årig skönhet (oktober 2018)