Den exakta geografiska placeringen ligger egentligen mellan Skurholmsfjärden och Björkskatafjärden. Lulsundet kom också att ge namn åt bostadsområdet på båda sidorna av Björkskatafjärden, även om den västra delen med tiden övergick att räknas till Bergviken.
Marken har tillhört Luleå stad sedan 1600-talet. De äldsta husen byggdes ungefär 300 år senare. På 1940-talet gjordes några avstyckningar, men arbetet med att upprätta en stadsplan avbröts för att Luleås luftvärnskår, Lv 7, behövde mark i närområdet.
Den första stadsplanen antogs i stället 1958. Området sträckte sig från Lulsundskanalen till gränsen mot Björsbyn. Luleås nya bostadsområde kallades i början för Björkskatan.
1971 ritade den blivande arkitekten Bo Larsson, bördig från Vittangi, fyra radhus på Kårvägen i Luleå. Husen följde sin tids ideal. Materialet var tegel med moderna linjer och ett generöst ljusinsläpp i vardagsrummet.
När radhusen byggdes hade familjen redan gett sig ut på en jorden-runt-resa. Det skulle dröja många år innan Bo Larsson etablerade sig i staden igen. 1992 efterträdde han Henning Gjörup som Luleås tredje stadsarkitekt genom tiderna.
Det blev till slut 18 år i kommunens tjänst. Under den senaste mandatperioden har Bo Larsson representerat Moderaterna i byggnadsnämnden och fullmäktige.
– Jag har bott på Lulsundet i 17 år. Det var en lycklig slump att vi hamnade här. Jag fick höra höra talas om att ett av de hus som jag ritat var till salu. Det köpet har jag aldrig ångrat. Lulsundet tillhör tillsammans med Skurholmen mina favoriter bland Luleås stadsdelar. Den präglas av en småstadskaraktär. Här finns stora villatomter som ger området ett luftigt intryck. Dessutom finns en närhet både till stan, till naturen på Ormberget och till vatten, förklarar Bo Larsson.
På 1800-talet började landhöjningen bli ett problem. Det blev allt svårare för båtfolket från Gammelstad, Vibbyn eller Brobyn att ta sig in till Luleå via innerfjärdarna.
Den 17 juni 1872 startade arbetet att gräva Lulsundskanalen. Bybor från bland annat Bensbyn och Björsbyn handskottade fram en 800 alnar lång och sex alnar bred kanal. Omvandlat i dagens längdmått innebar det 475 meter lång och 3,5 meter bred. Djupet motsvarade nästan en meter.
Jobbet var klart den 22 augusti. Det byggdes också en brygga för den planerade ångbåtstrafiken. 1875 beställde Luleå stad in en ångare från Oskarshamns mekaniska verkstad.
Trots att kanalen nästan omgående breddades till 20 fot (cirka sex meter) var det sällan som ångbåten Alstersund lyckas ta sig igenom. I stället köptes en ny mer grundgående ångbåt med namnet Svanen in. 1893 sattes den i trafik som varade bara i sju år.
1971 muddrades kanalen på nytt. Den här gången fraktades 200 000 kubik bort.
I dag är Lulsundskanalen 400 meter lång.
Bo Larsson tar fram ritningarna från 1958 års stadsplan. I mitten av bostadsområdet finns en röd fyrkant som signalerar att ett industriområde var planerat mitt i villakvarteren.
– Man gav klartecken till företag under förutsättning att deras verksamhet inte skulle upplevas som störande för de kringboende, berättar Bo Larsson.
1969 bestämde sig företagaren Rolf Nilsson för att satsa. Han hade köpt upp ett litet företag som på den tiden hade sina lokaler i en källare på Stationsgatan. Rolf ville expandera rörelsen och lät bygga en fabrik samt en privatbostad på Luleås nya bostadsområde.
Sonen Göran Nilsson var elva år när han flyttade in på Kvartermästarsgatan. I dag är han verkställande direktör i Lule-Persiennen AB.
– Jag gick in i företaget direkt. Man visste inget annat. Visst har jag under åren provat på andra jobb, men jag har hela tiden hjälpt till på familjeföretaget, berättar Göran Nilsson.
I dag är företaget ett välkänt begrepp för de flesta Luleborna. Konkurrenter har kommit och gått, men Lule-Persiennen AB har funnits i samma lokaler i 47 år.
– Alla företag vill till centrum för att bli sedda, men för oss har Lulsundet alltid känts rätt. Det finns väl ingen i den här staden som inte vet var vi finns, frågar Åsa Nilsson retoriskt.
Rörelsen har tre heltidsanställda. Det innebär att Görans fru, Åsa, inte bara sköter företagets ekonomi utan också ordermottagning, fakturering och ibland också städning.
Familjetraditionen ser ut att vara på väg mot sitt slut. Paret Nilsson närmar sig pensionsåldern och de två sönerna har tydligt signalerat att de inte är beredda att ta över.
Luleå luftvärnskår (1942-2004) har för evigt satt sin prägel på bostadsområdet Lulsundet. Närheten till det numera nedlagda förbandet på Lulsundsberget innebar en ymnig inspirationskälla för den förre stadsingenjören och distriktslantmätaren Georg Palmgren.
Han såg nämligen till att stadsdelens vägnät fick ett militärt tema. Här finns Batterivägen, Exercisvägen, Trumpetargränd, Kaserntorget och Logementsgatan för att ta några exempel.
Kaptensgatan blev med tiden befordrad till Överstegatan för att särskilja sig mot andra gator med snarlikt namn i kommunen.
Om det berodde på en sinande tillgång på ammunition ska vi låta vara osagt, men Kanongränd blev aldrig utbyggd.
Det jubilerande bostadsområdet tycks ha en särskilt lockelse för arkitekter. Här bodde Henning Gjörup på sin tid. Förutom Bo Larsson bor också Josefina Nordmark här.
Lulsundet byggdes innan de massproducerade villornas tidevarv. Det innebär att flera av hemmen är arkitektritade. Intill persiennfabriken ligger Max-koncernens första kontor, som i dag är ombyggd till fyra lägenheter.
Bo Larsson lyfter fram fyra personliga favoriter. Majorvägen ritades av Janne Thurfjell. Det handlar om 20 sutteränghus på rad.
– I dag hade det inte varit möjligt att bygga på det här viset. Invändigt finns halvtrappor, vilket är omöjligt att kombinera med dagens krav på tillgänglighet. Jag gillar de kaxigt vita murstockarna som sticker upp, säger Bo Larsson.
På Fänriksgatan ligger en serie radhus vars fasader är q-märkta.
– Husen har eternitplattor på fasaden. Det är inte precis det ofarligaste av byggnadsmaterial, men jag tycker att slutresultatet blev riktigt bra. Det var MAF som ritat de här husen.
Han pekar ut två 70-talshus på Skyttegränd och ett hus på Batterigränd som ytterligare exempel på stadsdelens kvaliteter.
– Lulsundet har åldrats med värdighet. Här finns både lönnar och tallar som är 150 år gamla. Folk sköter om sina fastigheter. Det kan man se med blotta ögat. På senare tid har en generationsväxling skett och barnfamiljer flyttar in. Det enda som vi saknar är ett riktigt centrum. Det var bra så länge som macken höll igång, men i dag finns det varken en butik eller kiosk där man kan köpa snus eller en liter mjölk, säger Bo Larsson.