Tillsammans med maken Cristian Scalco driver Amanda Ericsson den lilla restaurangen Wood som bara har 23 sittplatser. Avsmakningsmenyn innehåller exotiska smaker från norra Sverige.
LÄS MER: Luleå ser ut att få vänta på sin första stjärnkrog
Barndomshemmet ligger i Älvsbyn. Förra året köpte hon en sommarstuga i Arvidsträsk för att skapa en fast punkt i Norrbotten.
Numera utspelar sig hennes liv 2 006 meter över havet. I skidorten Cervinia i Alperna driver 38-åringen en restaurang tillsammans med sin man Cristian Scalco.
– Vi har delat upp arbetet mellan oss. Jag lagar all mat och min man sköter resten.
Hon använder liknelsen med ett slumpartat bananskal. Egentligen hade Amanda Ericsson siktet inställt på Konstfack, när hon valde att ta ett sabbatsår för att jobba som bartender på Luleås stadshotell.
I samma veva lockade hennes bästa vän henne till det lilla italienska samhället vid Matterhorns fot. Där fick hon arbete som servitris hos Ulla Frassy som ägde byns bästa restaurang, Charlet Etoile.
– Som tur är bad jag att få komma tillbaka nästa säsong och då träffade jag min man. Jag älskade det här livet från första stund. Att höra gästerna prata, besticken, glaset och porslinet kom in i mitt huvud. Jag tänkte att det här är en bransch som jag kan växa i. I hela mitt liv har jag älskat att laga mat.
"Jag tycker om att tillaga sånt som man kan få tag i gratis i vår fantastiska natur. Lingon och svamp är något som ofta serveras i restaurang Wood."
Tio år senare, 2013, kommer öppningen som det svensk-italienska paret väntat på. En liten restaurang i byn är till salu.
Lokalen är liten, rymmer bara 23 sittplatser. Det blir en sittning per kväll. Gästerna kan välja mellan en a la carte-meny eller en avsmakningsmeny med upp till sju rätter.
Redan efter två år blir de uppmärksammade i Guide Michelin. Inte med en stjärna, men med en uppmaning till läsarna att hålla utkik efter den spännande matstället Wood nära gränsen till Schweiz.
Menyn erbjuder en kombination av matkulturen från Italien korsbefruktat med asiatisk kokkonst och en stark influens från det norrbottniska köket.
– Framför allt är renen väldigt, väldigt uppskattat i Italien. Jag serverar den gärna med potatis, lingon eller murklor. Förra året fick jag inte tag i Kalix löjrom, men det har varit otrolig succé. Hjortron är också en ny smak för italienare.
All mat lagas från grunden i restaurangköket. Pastan knådas på italienskt vis, men vissa tillagningstekniker är hämtade från Norrbotten.
– Vi serverade en pastarätt som fick gästerna att fråga efter den spännande smaken. Det var rökt abborre. Jag berättade att där jag kommer ifrån äter man gärna den i tidningspapper. I köket använder jag mig av mina matminnen.
"Det har varit ett par arbetsamma år. Mitt i allt har jag och Cristian fått två söner. Att jobba höggravid i köket och amma mellan anrättningarna, det är en verklighet som en mammakock måste klara av. Det är tufft, tro mig."
Tio år har det svensk-italienska paret drivit restaurangen. I våningen ovanför finns hemmet med två söner, fem och åtta år gamla.
Strax efter köpet av sommarstugan utanför Älvsbyn kom en mejlinbjudan från Guide Michelin till en gala i staden Brescias gamla teater. Uppmaningen var att ta med sig kockjackan.
– Det är klart att jag fick förväntningar, men det var häftigt att bara få sitta backstage tillsammans de mest kända kockarna i Italien. Från scenen ropades namn efter namn upp i olika kategorier. Till slut tappade jag hoppet. Galan var på väg att ta slut, när jag plötsligt fick höra mitt namn....
Utdelningen blev starten för ett par galna dagar. Det var första gången som byn Cervinia fick en plats i Guide Michelin, berättar den enda kvinnan i hela Aostadalen som lyckats erövra en stjärna.
Tror du att Luleå kan få uppleva samma sak i framtiden?
– Mitt första riktiga kockjobb var faktiskt i Luleå. Det var i en krogsatsning i Kyrkbyn för många år sedan. Jag har besökt flera av Luleås bästa krogar. De håller hög klass.