Maarit Enbuske har redan i vår tidigare granskning konstaterat att Luleås skolor blir alltmer segregerade.
– Det finns skillnader, både vad gäller resultat och socioekonomi, och oftast hänger de ihop.
Skolchefen pekar på att familjebakgrundens betydelse för elevresultaten ökar, samtidigt som förutsättningarna vad gäller undervisningskvaliteten varierar stort.
– Tyvärr tenderar elever med bättre förutsättningar att finnas på skolor med bättre kvalitet.
Därför välkomnar hon utredaren Björn Åstrands förslag om en mer likvärdig skola och ett mer obligatoriskt "fritt" skolval, där förvaltningen redan har ambitionen att bli bättre på att informera alla föräldrar.
Men hon är inte säker på att kvotering utifrån socioekonomiska principer, eller elevlottning, är rätta alternativet.
– Egentligen en politisk fråga, säger skolchefen.
Är det bra med tvingande elevkvoteringar?
– Jag vet inte om tvång någonsin är bra. Om man som elev tvingas gå en skola, då lär man sig inte lika mycket. Viktigast är att man trivs och känner sig trygg i skolan.
I stället vill hon framhålla förslaget om att de riktade statsbidragen slås samman till ett sektorsbidrag, som förstärks med tre miljarder kronor årligen.
– En stor vinst, då det minskar den byråkratiska bördan. I dag har vi så många olika statsbidrag att söka, svårförståeligt huruvida vi har tillgång till dem eller inte. Det tar väldigt mycket energi.