På torget Sainte-Catherine, mitt i Bryssels stadskärna, pågår en av Europas allra populäraste julmarknader. Det vimlar av folk. I kön till knallarna som gör belgiska våfflor står spansktalande turister och väntar på en beställning med jordgubbstäckta frasigheter. Ett ungt par går förbi getostdoftande smörgåsgrillen. Bakom dem kommer en barnfamilj. Sen tränger sig folk i kön för att ge plats. Då kommer två tungt beväpnade militärer. Mitt på julmarknaden.
Säkerhetsläget i Bryssel blev helt klart förändrat efter attackerna i Paris och efter vetskapen om terroristnästet som fanns i belgiska huvudstaden. EU höjde säkerheten på grund av hotnivån. Och att mötas av militärer med automatgevär blev sedan vardag för Peter Eriksson.
– Det var lite oroligt. Mycket militärer på gatorna, utanför parlamentet, på hotellen – varenda kväll har man hört sirener och polishelikoptrar. Det har varit ganska obehagligt.
Har du varit trygg när du har gått till jobbet?
– Jo, det har jag ändå varit. Det kanske bara är dumheter och att jag bara inte förstår bättre. Jag har inte varit orolig för mig själv, men det har ändå varit obehagligt. Folk står med stora skjutdundergrejer på sig utanför byggnaderna. Det känns ju inte jättebra.
Peter Eriksson gör sin första mandatperiod i Europaparlamentet. Nu har han verkat i drygt ett och ett halvt år.
Hur trivs du?
– Bättre än jag gjorde i början. Jag börjar komma in i den här konstiga politiken nu, det var en stor omställning för mig som har varit i riksdags- och kommunpolitik länge.
Vad är skillnaderna?
– Det är mer individualistiskt och det gillar jag egentligen inte. Alla har egna resurser och anställer egna människor i stället för att gruppen är tillsammans. Varje person är en institution.
Det är mycket makt i korridorerna har jag fått höra. Att det gäller att dricka kaffe med rätt personer.
– Det är mycket lobbyverksamheter. Många lobbyister pratar för sin sak. Men jag får också lobba mycket, som när jag vill driva igenom sammanlänkning av elnätet, som jag jobbar med nu. Nu är ju det inga konstigheter för mig egentligen – svenska grejen är ju att vi vill ha alla med på tåget, medan franska attityden kanske är att tala om att alla andra är idioter. Nej, skriv inte det där om fransoserna, ha ha.
Det skiljer en del från att vara kommunalråd i Kalix?
– Jo, det gör det. Men det är fortfarande det roligaste jobbet jag har haft, att vara kommunalråd i Kalix.
Egentligen sysslar han mest med energi, industri, jordbruks- och landsbygdsfrågor. Men det som har tagit över agendan, som ju rör alla frågor egentligen, är flyktingmottagandet i Europa.
På EU-nivå har man svårt att samsas. Medlemsländerna har väldigt olika syn. Och det verkar vara svårt att göra något åt.
– Det ser väldigt dystert ut. Den stora trenden i EU är de senaste åren att det är högerextremister och populister som vinner mark hela tiden. Nu fick vi en ny regering i Polen som är ännu mer höger än tidigare högerregering. I Frankrike får Nationella fronten ännu starkare ställning. Det är bara nedförsbacke och det blir svårare att förhandla fram något vettigt. Det är inte EU som institution, utan medlemsländerna, som bromsar en vettig politik.
Är det frustrerande?
– Det är väldigt frustrerande. Skulle man ta gemensamma beslut med en hygglig fördelningsnyckel vore inte flyktingströmmarna något större problem. Men när Tyskland och Sverige ska ta hela problemet blir det orimligt till slut.
Går det att komma åt?
– Genom att vara stenhård och förhandla fram ett system med fördelningsnycklar.
Men man ska inte bara peka finger på andra, menar Eriksson. Även i Sverige och Norrbotten har det gått att göra saker annorlunda och kanske ta emot fler människor på flykt.
– För Sveriges del har vi misslyckats att få myndigheter att fungera. Vi hade kunnat organisera myndigheterna bättre. Många kommuner hade kunnat ta emot mer, tror jag, men statliga myndigheterna har inte den beredskapen för att vara mer flexibel. Det finns plats i Norrbotten till exempel. Hus står tomma och många rum går att hyra. Jag tror att många är villiga att hyra ut sina hus.
Migrationsverket har tackat nej till att använda privatpersoners villor som flyktingboende eftersom det har gett för lite platser i förhållande till det arbete som krävs.
– Vi är för kantiga, att använda de resurser som finns skulle räcka gott och väl. Man missar en massa. Man skulle kunna organisera på annat sätt och kanske ha dubbelt så många boenden. Jag tror inte att det har med resurser att göra.
Samtidigt säger många, till exempel landstinget, att man inte klarar det här.
– Det är brist på lärare, skolor, sjukvård – många saker är på gränsen. Samtidigt är många som kommer läkare och sjuksköterskor. Så det handlar litegrann om att vi är för dåliga på att organisera det här. I korta perspektivet har vi inte reglerna eller systemen för att klara av sådana här mängder.
Kuriren rekommenderar
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet
Läs mer: Kändisar som håller på Luleå Hockey
Läs mer: Se Luleås tio dyraste villor.
Läs mer: Du vet att du är från Luleå om ...
LISTA: Här är de vanligaste för- och efternamnen i Sverige.
LISTA: Här är de mest populära namnen på nyfödda i Sverige.
Vill du ha nyheter från Kuriren på din facebook - Gilla Kuriren här.