Per Nordmark kände igen smärtan, den var likadan för snart 20 år sedan då han upptäckte cancertumören.
När känslan återkom i november trodde han att sjukdomen tagit sitt grepp om honom igen och innan ett lättnades besked meddelades från läkaren hann de mörka molnen hopa sig.
– Det var starten för att skriva texten, någonstans hade jag förberett mig på det värsta. Men det är inte alltid det värsta, även om man tror det, säger han.
Nordmark är känd som producent, kompositör, poddare och trummis i Fireside och Familjen. När låten "Tomorrow" blev för personlig kunde han inte stå i bakgrunden längre.
– Först tänkte jag göra en låt där texten betyder mycket för mig. Men sedan betydde den för mycket, jag kan inte ge bort den – det blir inte trovärdigt. Den måste sjungas av mig, berättar han.
LÄS MER: Fireside-trummisen gör succé i sin podcast
Under fredagen släpps singeln som blev starten på en ny resa för Per Nordmark, till hösten kommer "minst" en EP som rör sig "mellan Twin Peaks och Velvet Underground".
Tidigare har han inte vågat planera något i förväg, efter att ha fått cancer som 23-åring lärde han sig att framtiden inte går att ta för givet.
– Men nu har jag ett mål med den här jävla skivan (skratt). Jag har en värld jag vill presentera och där kastar jag in lite grejer. Det väcktes till liv av låten ("Tomorrow"), helt klart. Allt jag har gjort efter den har gått väldigt fort, säger Nordmark.
Under ett spann på två år förlorade en nära vän sin pappa, en annan bekant fick cancerbesked med tidsbestämd levnadstid och Piteåsonen Nordmark misstänkte att han själv drabbats av en ny tumör. I tankarna på döden hittade han "Tomorrow".
– Det handlar om det, att vara ödmjuk inför livet. Det är okej även när det tar slut, det är ingen fara. Den handlar inte om cancer i sig, det handlar om att försvinna och förgängligheten i att leva, berättar han.
– Oavsett hur jävligt det än är löser det sig. Att försvinna är i sig inte det hemska, det hemska är det som sker under tiden. Om man kan göra något av det bör man göra det bästa, att leva i nuet.
Per Nordmark vill inte säga att låten handlar om sjukdomen, det handlar om att försvinna – att dö. I andra versen sjunger han på ett sätt som visar på hur "den försvunna" hade kunnat tala tillbaka till de överlevande om det gick.
Upplevelsen av att ha drabbats av cancer har påverkat Nordmark mer än han trodde när han fick beskedet för snart 20 år sedan.
– Det var en jättetuff behandling, jag opererades, strålades och spydde varenda dag i en och en halv månad. Men det som var mest påfrestande var det psykiska, den posttraumatiska känslan som kom flera år efteråt var mycket jobbigare än sjukdomen, säger han.
23-åringen fyllde livet med musik och snabbt leverne, han bet ihop med skygglappar på.
– Jag strålades, spydde och sedan spelade jag musik på kvällarna. Jag avskärmade mig från det vilket kanske var dumt men man vet inte hur man reagerar förrän man är i det. Jag tänkte bara att jag skulle klara det.
Hur yttrade sig den posttraumatiska stressen efteråt?
– I en jättegrav panikångest, dödsångest. Det var otaliga läkarbesök där min pappa körde mig till akuten när jag trodde jag fått en hjärnblödning. Det var intensivt. De sa "din son är inte sjuk, men han är jävligt stressad".
Är du rädd för döden?
– Jag har varit sjuk förr och man får ett ärr samtidigt som man blir ödmjukare inför livet. Jag är inte rädd för döden, jag vill bara att det ska vara så bra som möjligt fram till dess, säger han.