Det finns mycket att säga om vad som sker i Norrköping och debatten kring det. En är att moderata politiker ofta är betydligt sämre tillskyndare av kulturen än vad dito väljare är. Ständigt i dessa sammanhang återkommer förhoppningar om marknadslösningar för att finansiera alla kulturuttryck. Även dem som inte bär sig kommersiellt.
Så har det ju också låtit här i Norrbotten vad gäller kammarensemblen Norrbotten Neo som ska läggas ned eftersom regionen inte lyckades få någon att ta över huvudmannaskapet. En process som inleddes under den förra mandatperioden och som nu slutförs av det rödgröna styret. Till synes i total enighet.
Länsmusikchefen Annelii Backman försvarar beslutet just med att orkestern når för få norrbottningar. Och vad jag förstår är det ofta också rätt glest i bänkraderna när Norrbotten Neo spelar här uppe. Det är kanske inte så vansinnigt märkligt. Det är inte direkt lättkonsumerad musik vi talar om här. För egen del förstår jag den inte alls, den ter sig mer som ett slags intellektuell övning än musik i mina öron. Men vad jag gillar är förstås också en väldigt dålig måttstock för vilket kulturutbud som ska finnas.
Och ingen kan förneka att musikerna i orkestern är väldigt skickliga. Norrbotten Neo har hyllats tämligen konsekvent sedan starten 2007. Nu är ensemblen dessutom nominerad till Nordiska rådets musikpris 2023. Det vore onekligen en bitterljuv upplevelse att tilldelas priset strax innan orkestern läggs ned. Ett sista bevis på att man faktiskt tillförde något.
På andra håll vet man förstås att orkestern har gjort just det. Tonsättarna har rimligtvis varit makalöst nöjda. Neo har varit en flitig beställare av nyskrivna verk. Något som ju faktiskt inte är så vanligt.
Men är det verkligen Norrbottens sak att förse landet med en toppensemble för modern konstmusik? Det är inte uppenbart. Norrbotten Neo har tveklöst en större publik i landets större städer samt också utomlands. Men det kan väl å andra sidan inte ha kommit som en överraskning. Modern konstmusik kan inte ens med den bästa välvilja beskrivas som en bred genre. Och befolkningsunderlaget här uppe är inte det största tänkbara. Så var det för 16 år sedan när man började, så har det varit under tiden och så är det fortfarande.
Dessutom står man inte för fiolerna helt själv. Statens kulturråd har också varit med och stöttat verksamheten. Detta tar onekligen åtminstone delvis udden av argumentet att orkestern är mer uppskattad annorstädes och att det inte är något man vill vara med och bekosta.
Men kanske är det inte så mycket det att man plötsligt insåg att projektet inte är kommersiellt gångbart. Det måste man som sagt ha varit medvetna om hela tiden. Kanske handlar det i stället om att man faktiskt inte tillräckligt värdesätter det konstuttryck som produceras. Som goda marknadsliberaler ställer sig kanske hela Region Norrbotten bakom att all kultur måste bära sig själv, alternativt vara riktad till särskilda grupper med speciella bevekelsegrunder – såsom exempelvis skolbarn. Det kan vara värt offentligt stöd.
Det är trots allt lite märkligt att nedläggning sker samtidigt som inte minst regionpolitikerna talar vitt och brett om kulturens viktiga roll i att lyckas få människor att flytta hit. Det påtalas med viss frekvens att Norrbotten måste satsa på kulturen, att vi måste erbjuda ett både brett och kvalificerat kulturutbud för att någon alls ska vilja flytta hit.
Ändå lägger man ned en kammarensemble av hög rang inte bara nationellt utan internationellt. Det skorrar onekligen lite falskt. Var det inte bland annat den sortens kulturupplevelser vi skulle satsa på att erbjuda? Tanken kan väl inte enbart vara att vi ska ha fler festivaler som samma populära artister turnerar runt mellan år ut och år in? Norrbotten Neo har varit en lyckad prestigesatsning. Kanske är det där skon klämmer? Det var så oväntat att man inte vet vad man ska göra med den längre.
Oavsett är det ett faktum att Norrbotten Neo kommer att gå i graven, saknad av ett fåtal lokalt. Till slut handlar det väl om hur man använder pengarna man frigör på detta sätt. Förhoppningsvis kommer det att återstå åtminstone en liten gnutta av idén att inte all konst måste bära sig ekonomiskt för att vara värdefull.
Men om inte annat har det hela åtminstone bidragit till att rödgröna politiker i Norrbotten vördnadsfullt håller sig ifrån debatten om den potentiella kulturskymningen i Norrköping. Det är också värt något antar jag.