Före påsk skrev ledarsidan om kommunens plan att servera gratis lunch till vissa elever under påsklovet. Det är ingen tvekan om att det är ett förslag med hjärtat på rätta stället, men det gör det inte till ett bra förslag.
Tanken bakom är att man tror att fler unga går mer hungriga hemma. Detta eftersom man tycker sig märka att elever äter mer på skollunchen på måndagar och fredagar. Det är inte en orimlig slutsats. Levnadskostnaderna har ökat på flera områden, inte minst mat, och för hushåll med redan knaper budget är det självklart att det påverkar. 320 elever ska också ha nyttjat möjligheten att äta skollunch även under påsklovet.
Barn- och utbildningsnämndens avgående ordförande Emma Engelmark (S) är mycket nöjd med försöket och önskar att man kunde erbjuda detta på alla lov. Men det kostar för mycket, särskilt under sommarlovet när mycket personal är ledig. Och för att inte belasta skolans budget måste frågan behandlas politiskt. Detta ligger trots allt inte inom ramen för skolans verksamhet.
Det är social stödverksamhet. Och den är väldigt skevt utformad. Alla kommunens elever erbjuds inte detta stöd, bara somliga. Och det har inget att göra med vilka som behöver stödet mest.
För den sakens skull att kommunen vill ta problemet med att Luleå har föräldrar som inte klarar av att föda sina barn ordentligt på allvar finns det andra åtgärder som är mer träffsäkra. Ett sådant som får väldigt snabb effekt är att höja försörjningsstödet. Då missgynnar man inte unga i ekonomiskt utsatta familjer som råkar gå på en friskola.
Långsiktigt bör kommunen givetvis lära sig att hålla hårdare i slantarna, minska ned onödiga funktioner och låta invånarna behålla en större del av sina inkomster. En sänkning av kommunalskatten till rikssnittet skulle ge en familj med två medianinkomsttagare nästan 1 000 kronor mer i månaden. Se till att fler föräldrar har råd att mätta sina barn.
Engelmark säger till Kuriren att extralunch på längre lov som sommarlovet skulle kräva extra stöd från regeringen. Lyckligtvis finns det goda anledningar att anta att detta inte kommer att inträffa. Kommunen måste lära sig både att prioritera bättre bland utgifterna och dessutom att använda sig av träffsäkra åtgärder som inte förfördelar delar av befolkningen. Det är ett ovärdigt beteende för en kommun och om det upphör nu är det i så fall av godo.