Problemet Àr vanligare i högstadiet och gymnasiet men förekommer ocksÄ lÀgre ned i Äldrarna. Hur mÄnga de Àr gÄr inte att sÀga, det finns ingen nationell statistik för frÄnvaro. I utredningen "Saknad! UppmÀrksamma elevers frÄnvaro och agera" (SOU 2016:94) föreslÄs dÀrför att Skolverket ska ges denna uppgift. Mer Àn fyra Är senare har det Ànnu inte skett.
LuleÄ kommun och Samordingsförbundet södra Norrbotten har i fjol genomfört en kartlÀggning för att fÄ en bÀttre bild av hur mÄnga det faktiskt handlar om och man har Àven tittat pÄ olika modeller för att hjÀlpa dessa. Det Àr gott att kommunen tar detta arbete pÄ allvar Àven om det Àr i senaste laget. Det finns kommuner som har arbetat med detta i vart fall i uppemot ett decennium.
Detta Àr dock frÀmst till för de Àldre ungdomarna, frÄn 16 Är och uppÄt. I gÄrdagens Kuriren gick att lÀsa om hur tolvÄrige Axel blev hemmasittare redan i Ärskurs 5. Det Àr sorglig lÀsning som betonar en i sammanhanget viktig aspekt: skolans ansvar.
Det förefaller vara alldeles för vanligt att förÀldrar tvingas slÄss mot skolan för att fÄ den hjÀlp och det stöd som barnen behöver. SÄ var fallet för Axel. MÄnga skolor och kommuner verkar göra sitt yttersta för att bevilja sÄ lite stöd som möjligt snarare Àn att gÄ efter vilka behov som finns. Det Àr inte alltid enkelt. För mÄnga, förmodat sÀrskilt vanligt bland pojkar, Àr den numera pÄtagliga bristen pÄ struktur i skolan nÄgot som verkligen skadar. Men det gÄr oftast att lösa.
Ett vanligt problem Àr att skolan inte bryr sig förrÀn eleven slutar komma. DÄ Àr problemen ofta sÄ lÄngt gÄngna att det inte finns nÄgon enkel vÀg tillbaka. à ngesten, rÀdslan, ilskan eller vad det nu kan vara, det Àr olika för alla, har vid det laget tagit överhanden. Men om man vill gÄr det att se problemen och agera lÄngt innan, inte sÀllan försöker förÀldrarna desperat upplysa om det. Men möts av en envis vÀgran. Det Àr inte vÀrdigt ett land och en kommun med sÄ pÄstÄtt höga sociala ambitioner.
En fördel med pandemin Ă€r att landets alla lĂ€rosĂ€ten har tvingats börja anvĂ€nda teknik för distansundervisning. Ăven om de flesta lĂ€ngtar efter att kunna gĂ„ i skolan som vanligt Ă€r det mĂ„nga som önskar att de slapp Ă„tervĂ€nda, och som inte kommer att Ă„tervĂ€nda. Varje ofrivillig hemmasittare Ă€r en förlust, för sig sjĂ€lv och för samhĂ€llet. Skolan mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att fĂ„nga upp elever som inte klarar av skolan, men ocksĂ„ pĂ„ att tillhandahĂ„lla verktyg sĂ„ att dessa unga kan klara av sin skolgĂ„ng Ă€ndĂ„.