Skolorna lär bestå och Luleås problem likaså

Barn- och utbildningsnämnden behöver ett tillskott på drygt 23 miljoner kronor för nästa år. Det lär den också få.

Här skapas mycket intressant. Exempelvis regelverk som tvingar verksamheter att spara stora summor trots att man beslutat att inte göra det möjligt.

Här skapas mycket intressant. Exempelvis regelverk som tvingar verksamheter att spara stora summor trots att man beslutat att inte göra det möjligt.

Foto: Elsa Hedlund

Ledare2024-04-05 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Kommunal ekonomi är en historia för sig. Och det är bara att inse: Luleå är inte en effektiv kommun. Har i princip ingen önskan att vara det heller. Eller särskilt stringent för den delen heller.

Skolan är ett tämligen bra exempel på detta. Barn- och utbildningsnämnden är enligt nuvarande budgetförslag 23,2 miljoner kronor ifrån en balanserad budget för 2025. 10,2 miljoner kommer utav satsningar som politiken har beslutat och som skapar nya kostnader. Det handlar bland annat om införandet av en resursskola för årskurs 7-9 och en internationell grundskola. 

Resterande 13 miljoner är en budgetminskning som inträffar på grund av ett minskande elevunderlag. Färre barn som behöver skolgång ska också kosta mindre pengar. Det finns onekligen en sorts logik där, men den räcker inte särskilt långt.

Kostnaderna för skolgången kan inte utan vidare slås ut per elev och justeras upp och ned beroende på exakt hur många barn som finns. En lärare som undervisar en klass med 15 elever kostar lika mycket som en lärare för en klass med 25 elever. Klassrummet kostar också lika mycket oavsett hur många som är där. 

För all del, färre elever gör att det går åt färre suddgummin och mindre skolmat. Men matsalen kostar lika mycket för det och personalen likaså. På det hela taget är det rätt få av kostnaderna i skolan som enkelt går att skala upp och ned. Om man inte anpassar antalet verksamheter vill säga. Minskar man antalet skolor när elevunderlaget sviktar så minskar ju kostnaderna någorlunda proportionerligt.

Det är dock inte Luleås politiker intresserade av. Eftersom man fortfarande ser framför sig en befolkningsökning i den gröna industrialiseringens spår tänker man att skolorna faktiskt behövs. Om inte exakt nu så åtminstone snart. Det kan man förstås ha rätt eller fel om men det är en fullt acceptabel hållning. Ända tills man trots det vill minska budgeten utan att ändra verksamheten. 

De 10,2 miljoner som härrör från det utökade uppdraget måste naturligtvis tillföras. Det gäller även de 13 miljoner kronor som ska effektiviseras fram i en verksamhet som man bestämt inte ska effektiviseras. 

Luleås stora problem, utöver bristen på intern logik, är oförmågan att skapa en kommun som människor vill flytta till. Det är den nöten man måste knäcka, ju förr desto bättre. Än så länge har vi inte sett minsta tillstymmelse till detta. Och det börjar onekligen dra ut på tiden.