När SCB skriver fram befolkningsutvecklingen i Luleå kommer man fram till att gruppen förskolebarn, alltså barn i åldrarna 1-5 år, kommer att minska med 14,4 procent till 2027 och 13,3 till 2033. Ändå gör Luleå kommun stora satsningar på just detta område.
Kuriren har rapporterat ingående om detta. Förskolan står inför kraftiga neddragningar. Men kommunen är noga med att inte göra sig av med någon personal. Finns inte behovet i det fasta flödet ska personal flyttas över till en sorts pool-anställning. Dessutom har barn- och utbildningsnämnden beslutat att bygga flera nya förskolor.
Det låter ju som själva definitionen av vansinne. Att ösa ned resurser i ett hål som man har svart på vitt att det inte behövs. Oansvarigt. Kanske till och med rödgrönt storhetsvansinne och godhetssignalering. Riktigt så är det ju dock inte.
SCB:s uppgifter bygger inte på någon som helst analys om utveckling utan sträcker bara ut befintliga trendlinjer i framtiden. Finns det inget som talar för att något substantiellt kommer att ändras är det ett nog så gott verktyg att använda sig av. Men Luleå är inte en sådan kommun.
Den gröna nyindustrialiseringen må halta något med anledning av Northvolts belägenhet. Men det innebär inte att allt bara stannar av. Stora investeringar kommer fortfarande att göras i Luleå och andra delar av Norrbotten. Förändringens tid är långt ifrån över och potentialen för Luleå att växa har kanske aldrig varit så här god.
Kommunledningen är fast övertygad om att Luleå kommer att växa. Enligt deras prognoser pekar trenden uppåt igen vad gäller förskolebarn 2028, om bara fyra år. Till 2033 räknar kommunen med en ökning på 6,7 procent. Och det är detta scenario man agerar utifrån. Vilket man också ska göra.
Om kommunen har en idé om hur den tror att utvecklingen kommer att gå måste den också agera för att hantera den verkligheten. Man kan inte bara vilja, tro och anstränga sig för att folk ska flytta hit och sedan inte vara beredd på att så sker. Det vore imponerande oansvarigt.
Och genast ser satsningarna på nya förskolor och på att behålla personalen, som man vet av erfarenhet är svårrekryterad, mycket mindre vansinniga ut.
Man måste inte hålla med om kommunledningen om deras prognos. Hittills har man exempelvis haft notoriskt svårt att nå inflyttningsmålen. Men man kan i vart fall inte klaga på att ledningen agerar utifrån vad den tror ska hända.