Daniel Persson tycker synd om barnen som får kortare sommarlov. Det framför han i sin kritik mot Centerns skolpolitik – ett hedervärt försök till barnperspektiv som tyvärr helt missar att långt ifrån alla barn ser en långledighet som något positivt.
Förslag på förlängt eller förändrat läsår har återkommande tagit plats i skoldebatten. Lovskola är en form som redan tillämpas, i både obligatorisk och frivillig form i årskurs 8 och 9, för att stötta elever som riskerar att inte bli behöriga till ett nationellt yrkesprogram i gymnasieskolan. I Tidöavtalet finns en överenskommelse om att lovskola ska erbjudas i lägre årskurser än i dag. En förlängning av läsåret är alltså inte en särskilt kontroversiell idé.
Återkommande har det också diskuterats om ett treterminssystem skulle vara mer fördelaktigt än tvåterminssystemet, med ett kortare sommarlov än i dag och exempelvis två veckors lov vid de andra terminsbytena.
Att mer undervisningstid kan förbättra skolresultaten finns det stöd för i forskning. Det finns också studier som visar att effekten blir större om dessa insatser sätts in vid lägre ålder. Lovskola i lägre årskurser än i dag borde därför vara bra, men insatser ännu tidigare, till exempel i form av en allmän förlängning av läsåret skulle kunna vara ännu bättre. Centerpartiets förslag är att Skolverket ska få i uppdrag att kartlägga hur läsåret i grundskolan successivt kan förlängas. En sådan kartläggning innefattar att föreslå hur och i vilken form läsåret bör förlängas. Ett realistiskt förslag förutsätter också motsvarande utökning av landets lärarresurser.
Att det skulle vara synd om barnen som får kortare sommarlov är ett argument med ordentliga skygglappar, som helt bortser från många familjers verklighet. Det är nämligen långt ifrån hela befolkningen som har råd att åka på semester och fylla sommaren med aktiviteter för sina barn. Många är de föräldrar som i själva verket upplever stor stress för de veckor som ska pusslas ihop med semester- och föräldradagar. Familjer med lägre inkomst skulle därför med fördel kunna spara en vecka eller två av ledigheten till andra delar av året och därmed slippa den ekonomiska oro som lätt följer efter lediga sommarveckor.
Lokalt i Luleå har Centerpartiet fokus på att förbättra skolan utifrån den längd på läsåret vi har i dag, med höjd grundbemanning i förskola och grundskola, samt rekrytering av fler behöriga pedagoger. Förändringspunkter som gör skolan bättre nu och här, och som gör oss rustade för att kunna förlänga läsåret den dag ett väl genomtänkt förslag finns. Skolor och förskolor ska finnas i olika storlekar och vara lokaliserade där familjer bor, där barn lätt ska kunna gå och cykla till skolan från tidig ålder. Luleå kommun ska ha en väl fungerande skolstruktur, och om förändringar i skolstrukturen måste göras ska de göras mycket varsamt.
Barn som kommer från trygga familjeförhållanden njuter säkert sommarlovets alla dagar fullt ut. Desto mer tudelad är den långa ledigheten för barn som har det tufft hemma och som saknar sociala kontakter utanför skolan.
Statistiken från BRIS är tydlig: under loven ökar samtalen från barn som behöver stöttning, som har ett självdestruktivt beteende, och som oroar sig för allt från föräldrarnas ekonomi till drickande. Så låt oss fortsätta diskutera hur skolan kan bli en bättre och tryggare plats, med fler lärare som stöttar våra barns utveckling. Och Daniel Persson bör ta av sig privilegiets skygglappar innan han laddar pennan – för nog är väl politikens uppgift att se till allas bästa, inte bara till dem som har råd med glass och chartersemester.
Arne Nykänen
Gruppledare Centerpartiet Luleå och vice ordförande i Barn- och utbildningsnämnden
Ledarsidans svar:
För att låna Nykänens språk är det ett hedervärt försök till replik. Besattheten av utlandssemestrar har han hittat på själv. Förmodligen för att det blir lättare att få till ett klassperspektiv då, eller kanske var det så hans egna sommarlov såg ut. Vem vet.
Vad ledaren faktiskt gick ut på var att förslaget, att i ett första steg korta sommarlovet med två veckor för alla elever, inte uppnår någonting för vare sig elever, lärare eller familjerna. Ingen av dessa invändningar bemöts av Nykänen.
Visst har Nykänen en poäng i att det finns elever som på grund av en jobbig hemsituation trivs bättre i skolan, den är deras fristad. Existensen av sociala missförhållanden kan dock inte i sig ligga till grund för förändringar av skolårets längd. Det finns också många elever som mobbas i skolan och som gråter varje gång de måste gå dit. Ska vi därmed korta skolåret ett par veckor också?
Hänvisningen till debatten om ett treterminssystem är pikant eftersom även det är en påtaglig skrivbordsprodukt utan verklighetsförankring. Vi lider redan nu av lärarbrist och detta gör sig gällande även för C:s sommarlovsförslag.
Och visst är det gott att se Nykänen, till skillnad från sina kollegor på riksplanet, hålla Tidöavtalet så högt. Men utökad lovskola för elever som behöver det och förkortat sommarlov för samtliga elever blir inte till samma sak för det. Att förlänga skolåret innan problemen i svensk skola är lösta är att börja i helt fel ände. Varför det skulle gynna oprivilegierade elever var och förblir oklart.
Daniel Persson
Politisk redaktör, Norrbottens-Kuriren