Uppgörelsen är i all väsentlig mån ett arv från Niklas Nordströms (S) tid som kommunalråd. Under ett kaosartat fullmäktigemöte, med förhandlingar mellan partierna under pågående sammanträde, sydde man ihop den.
Under Nordströms tid fick Socialdemokraterna i Luleå en annan profil. Mer högerinriktad. Bostadsbyggande, näringsliv, tillväxt och ekonomi stod i centrum. En skattehöjning var uteslutet, i stället skulle kommunen effektiviseras. Utåt sett gäller samma sak nu, men man lyckas inte med vare sig näringsliv eller kommunens ekonomi.
För några år sedan gav Anna Kinberg Batra (M) uttryck för att Moderaterna i Luleå och gruppledaren Anders Josefsson (M) hade ett av partiets svåraste jobb, att vinna val i Luleå. Ett högerorienterat S-kommunalråd som driver traditionellt moderata frågor gör det svårt att hitta konfliktytor som lockar och mobiliserar väljare. Det är ett nollsummespel, där den enes död är den andres bröd.
I kommunpolitiken brukar personkemi vara viktigare än ideologi. Och det fanns personkemi mellan M och S, kanske framför allt mellan Josefsson och Nordström. När detta kombinerades med liknande uppfattningar om vad som behövde göras för att kommunen skulle bli bättre, slås det lätt samarbetsgnistor.
Några gnistor har det däremot inte funnits mellan M och övriga borgerliga partier på mycket länge. Efter överenskommelsen förlorade M kontakten än mer och irritationen var påtaglig från övriga partier på högerkanten. Samverkan Luleå (C, KD, L och SJVP) lanserades, men konstellationen kan inte ersätta styrkan hos en enad borgerlighet. S vinner på en splittrad opposition.
Ur M:s perspektiv var det bättre att S budgetsamarbetade med dem, än med MP och V. Men det innebär också att M hjälper S att behålla makten, och kan uppfattas som ett svek. Samtidigt har M fått igenom en hel del moderat politik. Inte en lätt avvägning.
Till Kuriren säger Josefsson att M är villigt att diskutera med alla partier som står upp för näringslivsfrågor, en ökad trygghet i samhället och bostäder. Allt detta står C, KD och L bakom. Bara det faktum att man numera hittar Luleå i det absoluta bottenskrapet av Svenskt näringslivs företagsklimatranking, borde leda till ett samtal från M till övriga på högerkanten för att känna av intresset framöver.
Om samtalet tas emot och valresultatet blir gynnsamt för ett maktskifte, borde alla inblandade försöka börja på ny kula för kommunens bästa. Det vore historiskt.