Ibland brukar det skämtsamt talas om att Sverige är världens modernaste land och att vi därmed inte vårdar våra traditioner. Men det är ett påstående som inte stämmer och det tydligaste tecknet på detta är matvanor vid stora högtider. Visserligen kanske inte de flesta masar sig upp till julottan eller sitter stilla på långfredagen, men maten på jul respektive påskbord reflekterar den egna familjens traditioner. Måltidsforskaren Richard Tellström har beskrivit matens generationsöverskridande roll som att tonårsdottern, till vardags vegetarian, vill att det ska finnas grisfötter på julbordet för det åt minsann morfar eller farfar.
I Norrbotten har surströmmingen haft rollen som kulturmat. Trots lukten väljer många att öppna burken och bereda sin klämma. Som sörlänning ska jag villigt erkänna att jag långt upp i åldern var tämligen skeptiskt gentemot denna "delikatess", men när en bekant, i Närke av alla ställen, tvingade med mig på surströmmingsskiva ändrades min uppfattning. Om man öppnar burken utomhus i en balja med vatten och har de rätta tillbehören blir det riktigt gott. Förvisso är jag inte en konvertit men jag förstår att man gillar den. Det är kulturmat i den aspekten att man kanske inte måste ha blivit uppfödd med den men i alla fall ha en kompetent guide som sköter introduktionen. Något som gäller de flesta kulturrätter.
En bekant, som inte är uppfödd med kräftor, njuter gärna av Västerbottenspaj och annat vid kräftskivan utan att smaka av de små röda läckerheterna. En annan liknande kulturkrock är den svenska snapsvisan som kunde kvalificera sig som ett immateriellt världsarv. Den är så pass främmande i vårt norska grannland att de har ett talesätt om någon som inte har alla hästar hemma: Han sjunger vid bordet.
Nu står surströmmingssäsongen inför dörren och för andra året i rad råder det brist på varorna. De stora salterierna blöder, för att citera Surströmmingsakademien, och riktiga entusiaster har bunkrat upp i förväg. Om man inte gillar maten är detta en petitess men för ett stort antal surströmmingsälskare är detta ytterst tråkigt. Man kan inte genomföra en tradition som spåras tillbaka i generationer. Det är helt enkelt ett avbräck i utövandet av den egna kulturen och ur ett större perspektiv är det skadligt för det kulturella Norrbotten. Alla delar inte kulturen men gamla kulturyttringar stärker också de nya. En stabil grundkultur ger plats för en mångkultur. Det är ett litet steg i rätt riktning när exempelvis nya norrlänningar får gå på sin första surströmmingsskiva och lära sig att öppna burken på rätt sätt och att tunnbrödet, smöret, mandelpotatisen och gräddfilen ska vara med. På många sätt kan det bli början på att uppskatta sin nya hembygd oavsett om man kommer från Stockholm eller ett land på andra sidan jorden. Om man älskar sin hembygd vårdar man den.
Det vore lätt att skylla strömmingsbristen på konsumenterna men så är inte fallet. Sverige har dragit en nitlott när det gäller EU:s fiskerikvoter vilket siffror från Havs - och vattenmyndigheten visar. Men det är inte lokala fiskare som är boven i dramat utan det storskaliga industrifisket. Det går emellertid inte att trolla fram mer strömming. Bristen är en realitet och att enbart skylla på gemensamma fiskeriregler håller inte. Därför blir man nog tvungen att leva med bristen inom en överskådlig tid och att nollställa fisket som Jan Söderström, ägare till Oscars surströmming, vill är tyvärr önsketänkande.
Vad som kan göras är att Sverige intar en mer aktiv roll för att motarbeta det storskaliga fisket till förmån för lokala fiskare. Men det tål att upprepas att det inte är vanliga konsumenters fel. Om man däremot vill fortsätta att njuta under säsongen bör man göra det med ansvar. Bunkra upp men köp inte för mycket. Tänk på att det kanske finns någon annan surströmmingsälskare som blir lidande om man själv köper mer än vad man kan konsumera. Det är den trista verkligheten. Dessutom ska man absolut inte fiska strömming illegalt eller försöka att kontakta ett salteri för att köpa svart. Priset av egoistisk njutning betalas av någon annan. Ibland finns det ingen enkel lösning.
Glad surströmmingssång i förskott!