För tre veckor sedan rapporterade Kuriren om att Pressbyråns ägare, Karin Pantzare, fått nog och helt sonika stängt dörren mellan butiken och länstrafikens bussvänthall. Snacka om förståeligt beslut.
Vänthallen är just en sådan plats där man kan förvänta sig att ett visst stök infinner sig med påtaglig frekvens. Det är ett oövervakat område där vem som helst kan uppehålla sig och det finns i praktiken ingen som ser efter platsen. Polisen ser det som en väktarfråga och väktarna som en polisfråga. Det har tillåtits att bli ett uppehållsrum för stadens mindre välskötta invånare.
I artikeln säger till och med David Grankvist, fastighetsförvaltare på stadsbyggnadskontoret, att vänthallen är den närmaste värmestugan till Systembolaget. Vilket förstås är hur utrymmet primärt används. Den resenär som behöver vila sig mellan olika bussar kommer knappast att finna någon ro i lokalerna där det nästan konstant levs om. Det röks, det tjafsas, hotas och bråkas. Folk stjäl från Pressbyrån.
Lokalen används till mycket, dock sällan till det den var tänkt som. Och så har det varit länge. Ändå har ingenting gjorts. Man har bara låtit det vara som vore det en ofrånkomlighet. Möjligen ansåg man att dessa människor har en rätt till hallen på något vis. De måste ju vara någonstans.
Men det offentliga rummet får inte förfalla till en laglös plats där normbrytande beteende av det här slaget accepteras. Situationen har varit mer eller mindre likartad i åratal, ändå har varken Länstrafiken eller kommunen gjort någonting åt saken.
Nu har det gått så långt att Pressbyråns ägare står i begrepp att anmäla saken till Arbetsmiljöverket. Hon säger till Kuriren att läget har blivit bättre i butiken men sämre i vänthallen – en i sig skrämmande tanke. Först då börjar Länstrafiken agera.
Kommunen berättar om storslagna planer på övervakningskameror, vilket vore ett gott första steg men det är som bekant behäftat med en hel del byråkrati i dagsläget och eftersom dessa planer är väldigt senkomna kommer det att dröja länge än innan det kan bli verklighet.
Planerna är förstås av godo. Det är bra att man tar det hela på allvar nu. Men hur kunde det i all sin dar få pågå under så lång tid? Det var ett förutsebart och välkänt problem under flera års tid och ändå var det ingen som gjorde något. Det är faktiskt ett rejält misslyckande.