I snart två år har personer som stjäl, trakasserar personal och besökare eller begår andra brott kunna portas från butiker. Och för den delen från badhus, bibliotek och andra inrättningar som vänder sig till allmänheten. Det var en nödvändig förändring till det bättre.
När man inför nya regler vet man aldrig riktigt hur det kommer att bli när den tillämpas. Det beror på flera saker. Oförutsedda effekter är en påtaglig del av det, samhället är betydligt mer komplext än vi ibland tror. Att vi har ett fritt rättsväsende med sina egna traditioner spelar också in. Det hör helt enkelt till spelets regler att reformer behöver utvärderas och ibland justeras för att uppnå det resultat som man har eftersträvat.
Det stora antalet tillträdesförbud, alltså både sökta och utfärdade, gäller dagligvaruhandeln. Det är inte att undra på. Dels tenderar företag att vara betydligt mer pragmatiska och mindre politiska än offentliga verksamheter, dels är stölder och störningar stora problem för handeln i allmänhet och för dagligvaruhandeln i synnerhet. Och har varit det under lång tid.
En gång i tiden kunde butiker själva besluta att porta personer. Man använde en enkel blankett där man talade om vem det gällde, hur länge det samt konsekvenserna av att förbudet överträddes, det vill säga polisanmälan för olaga intrång. En enkel och smidig process som faktiskt fungerade väldigt bra. Handlare är nämligen inte intresserade av att porta kunder i onödan. De vill sälja.
1995 beslutade dock Högsta domstolen att detta inte var tillåtet. Butiker skulle vara tillgängliga för alla, även dem som stjäl och bråkar. Det skulle dröja 26 år innan möjligheten att porta buset åter infördes. Och då i en kraftigt stympad och byråkratiserad form.
Som Kuriren har rapporterat avslogs 28 av 45 ansökningar som gjordes i Norrbotten från det att lagen infördes i mars 2021 till november 2022. Det stämmer väl överens med statistiken för hela landet för det första året. Då avslogs omkring 65 procent.
Det duger inte. Att det i hela Norrbotten har gjorts 45 ansökningar på över ett och ett halvt år visar att handlarna redan från början är restriktiva. Men merparten upplever att det är för svårt att få ett faktiskt förbud utfärdat. I stället kan människor med tveksamt rättspatos fortsätta att behandla Ica som sin privata gratisbuffé. Det är inte acceptabelt.
Det var bra att möjligheten infördes. Och nu vore det bra om den rättades till. Det är en fullt naturlig process, så det är bara att sätta igång. Ju förr, desto bättre.