Folk är inte dumma. Ingen som bor i någon av kommunens byar räknar med att ha tillgång till allt som finns i centralorten. Däremot utgår folk från att de ska bli behandlade med respekt och som lika mycket värda som dem som bor i Luleå stad. På det hela taget en rätt rimlig utgångspunkt.
Det är nog ingen överdrift att säga att många i byarna dock inte upplever att det är så i praktiken. Skolnedläggningarna gjorde saken tydlig och gav upphov till organiserade protester. Nyligen skrev ledarsidan om hur majoriteten trots omfattande och akut platsbrist på korttidsboenden väljer att inte öppna Klockarängen i Råneå på nytt. Trots att man äger lokalerna som är anpassade för ändamålet och inte används. Det skulle nämligen gå emot planerna på att centralisera alla verksamheter så mycket som möjligt.
Ett problem vad gäller badhuset är förstås att det inte räcker särskilt långt att göra sig av med legionellan. Bedömarna verkar överens om att badhuset har passerat sin tekniska livslängd och ett nytt behöver byggas. Sedan kan man förstås fundera på om de där 750 000-1 000 000 kronorna är så orimliga om de kan ge badhuset ett år eller två extra kanske ändå är en rimlig investering.
Det fanns som bekant inget problem att låta kostnaderna för det planerade badhuset på Hertsön gå från 140 till 185 miljoner kronor. Men så ligger det ju inte ute i byarna heller utan i ett område i Luleå med stark tendens att rösta på S.
Kostnader är alltid svårare att motivera ute i byarna, även i relativt stora Råneå. Byar är så ineffektiva. Det vore mycket mer rationellt om alla bara bodde i Luleå. Då skulle man också slippa längre skoldagar på grund av att det tar så lång tid att åka till badhusen. En win-win-situation i S tankevärld helt enkelt.
Enligt influeraren Pontus Johansson börjar det nu återigen att koka i Råneå. Han borde ha en viss känsla för det, han var en högprofilerad del av skolupproret vilket slutade med att han röstades fram till Årets Luleåbo 2020. Rimligtvis har han lärt sig att det inte finns någon väljarkraft som kan få S att ändra sig. Men nu är S beroende av V och MP. Frågan är om de är lika sålda på denna den ständiga centraliseringens politik. Det är inte uppenbart.
Det finns hur som helst inte mindre att hämta hos dessa partier än hos S. Och det är uppenbart. Partiernas företrädare gör rätt i att förbereda sig på ett inte obetydligt mått av väljarkontakt framöver.