Nyligen kunde Kuriren rapportera om att platsbristen på korttidsboendena i Luleå kommun lett till att man nu kommer att låta folk dela rum med varandra. Men det fanns alternativ och hur majoriteten valde att agera säger mycket om hur man vill utveckla kommunen.
Korttidsboenden är alltså den boendeform som inträder när någon har vistats på sjukhus och skrivs ut därifrån men inte klarar sig med hemtjänst eller hemsjukvård. Kommunen har tre dagar på sig att ta hand om patienten innan regionen börjar debitera. Trycket på denna boendeform var varit tämligen högt och det kan bli dyrt för kommunen att inte ha tillräckligt med platser.
På senaste kommunfullmäktige var frågan om korttidsboendena uppe för behandling. Det var Kristdemokraterna som hade motionerat om att kommunen borde öppna korttidsboendet Klockarängen i Råneå på nytt. Kommunen beslutade att lägga ned Klockarängen hösten 2015. Men man äger fortfarande lokalerna som är fullt ut anpassade för denna sorts verksamhet.
Att åter ta lokalerna i bruk för den avsedda verksamheten skulle vara både möjligt och ett relativt snabbt sätt att åtgärda den skriande platsbristen. Men majoriteten i form av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet vägrar. De vill helt enkelt inte ha ett korttidsboende i Råneå. I stället vill de samla allt korttidsboende till den nya enheten Örnen i centrala Luleå som man hoppas ska kunna öppna nästa år.
Men de platserna kan mycket väl försenas. Tillskottet av platser skulle dessutom avlasta slutenvården och minska antalet onödiga sjukhusnätter för patienterna.
Samuel Ek (KD) förklarar det så här: när Socialdemokraterna säger att de vill ha ett korttidsboende för alla så ligger tonvikten på ETT. När KD och de övriga partierna i oppositionen säger att de vill ha ett korttidsboende för alla så ligger betoningen på ALLA. Det är en rimlig beskrivning och en milsvid skillnad.
För S verkar allt handla om att centralisera alla verksamheter till centrala Luleå. Helst skulle det vara en byggnad per verksamhet. Där finns en skola. Där finns ett korttidsboende. Och så vidare.
Det är också i den riktningen de kontinuerligt utvecklar kommunen. Varje fråga får en storskalig lösning som ska passa alla. Den överhängande risken är förstås att man får verksamheter som knappt passar någon, men som möjligen är hyggligt effektiva. Hurra.