Mest uppmärksammat från tisdagens budgetfullmäktige i Luleå blev förstås Sverigedemokraternas oseriösa användning av mötet för att föra upp frågan om en folkomröstning angående en flera år gammal markanvisning för en moské på Hertsön. Det är naturligtvis en fråga som tål att debatteras, men att göra det under budgetfullmäktige är strikt oseriöst och visar mest partiets brist på kompetens.
En betydligt allvarligare fråga är vad fullmäktige faktiskt handlade om: plan och budget för Luleå kommun för åren 2024-2026. Det var ingen munter tillställning. Det absolut bästa man kan säga är att Luleåborna i vart fall inte får någon skattehöjning, åtminstone inte nu.
Kommunskatten kommer att ligga kvar på 22,50 procent. Det är nästan två procentenheter högre än rikssnittet som i år ligger på 20,67 procent. Det är en onödigt hård belastning för kommunens invånare. Kommunledningen är till exempel orolig för att familjer inte har råd att mätta sina barn. Då vore det kanske en bra idé att anstränga sig för att låta dem behålla mer av sina intjänade pengar.
Så här höga skatter är dock även ett betydande tillväxthinder. Luleå kommun kämpar frenetiskt för att lyckas attrahera de människor som man har räknat ut kommer att behöva bosätta sig här uppe. Men det går trögt. Att bortse från den höga kommunskatten är att lura sig själv. Alla som ska köpa en bostadsrätt vet att det första man tittar på är föreningens ekonomi. Varför skulle kommunskatten inte spela roll för den som överväger att flytta upp men inte nödvändigtvis måste göra det? En skattehöjning på två till fyra procent är ofrånkomligen ett fullgott incitament att låta bli.
Moderaternas symboliska skattesänkning på tio öre spelar roll. Det är viktigt att visa att det går att sänka skatten. Kommunen kan fokusera mer på kärnuppgifter, effektivisera byråkratin och låta invånarna behålla sina surt förvärvade slantar i högre utsträckning utan att få sämre välfärd.
Luleås finansiella mål säger att man inte ska höja skatten, vilket förstås är bra. Den ekonomiska utvecklingen det kommande året kan dock ställa till det. Kommunen räknar med att ekonomin vänder, gör den inte det är det långt ifrån säkert att den rödgröna majoriteten låter skatten ligga kvar på 22,50 procent. Målen spelar mindre roll, nu frångår man exempelvis målet om hur stort årsresultatet ska vara. Undantag går alltid bra när man känner att det är nödvändigt.