Hela Norrbotten borde börja drogtesta personal

Att få bukt med narkotikan handlar både om att stoppa gängkriminaliteten och om att rädda människor från att förstöra sina liv.

Att minska narkotikans utbredning är ett ansvar som hela samhället delar. Och arbetsgivare har ett ansvar gentemot sina anställda.

Att minska narkotikans utbredning är ett ansvar som hela samhället delar. Och arbetsgivare har ett ansvar gentemot sina anställda.

Foto: Maria Lindblom

Ledare2024-09-03 05:00
Detta är en ledare. Artikeln uttrycker tidningens opinionsbildande linje. Norrbottens-Kurirens politiska etikett är oberoende moderat.

Luleå är ett paradis under hot. 2023 utsåg nyhetsmagasinet Fokus Luleå till bästa plats att leva i Sverige. I år kom kommunen på andra plats efter Umeå. En stor del av detta kan spåras till det relativa lugn som ännu råder här uppe. 

Luleå och Norrbotten har varit relativt förskonat från det gängvåld som plågar stora delar av södra Sverige. Men precis som våldet har spritt sig från storstäderna i söder till mellanstora städer och sedan även till direkt små samhällen så växer gängens inflytande även norrut.

Fjolårets stora våldsspiral handlade ju åtminstone inledningsvis om narkotikamarknaden i Sundsvall, hur märkligt det än kan låta. Men knark är business, big business. Och ju mer pengar det finns att tjäna, desto längre är folk beredda att gå för att göra det.

Naroktikan flödar också genom Luleå. Det får vi konstanta nyhetsuppdateringar om. Det finns en stor marknad här, och den kommer med all sannolikhet också att bli föremål för konflikt vad det lider. Vi har redan sett gängmord och försök till sprängning i Norrbotten. Och flera länsbor är del av en rättegång om sprängningar i södra Sverige. Åtminstone en förklarar alltsammans med knarkskulder, något ledarsidan tidigare har skrivit om.

Även om man inte delar mannens bortförklaring som sitt eget ansvar visar det hela med all önskvärd tydlighet vilket slags sammanhang man hamnar i när man ger sig i kast med narkotika. Knark hör som bekant till den undre världen och där styr de kriminella organisationerna med järnhand. Du betyder ingenting där, inte för någon. Dina pengar är välkomna och kanske kan du användas som ett redskap, mer än så är du aldrig värd.

Att nyttja droger är att göra skada på sig själv och att stödja kriminella. Och det är ett bästa falls-scenario. Troligt är att man även skadar sina nära och kära och kanske till och med utsätter andra för fara, exempelvis i sin yrkesutövning.

Kanske arbetar någon som nyttjar droger som fordonsförare i någon tung industri. Någon annan kanske arbetar på ett omsorgsboende och ser till att gamla tar rätt mediciner. Det finns enorma mängder arbetsuppgifter som kan bli direkt farliga om de utförs av någon som är hög eller vars kropp är fullständigt fixerad vid behovet av nästa dos.

Utöver risken man utsätter andra för när man använder narkotika utsätter man förstås även sig själv för ett stort och onödigt lidande. 

Utifrån båda dessa aspekter har arbetsgivaren ett stort ansvar gentemot sina anställda. Dels handlar det om att säkerställa en trygg och säker arbetsplats för alla anställda, dels handlar det om att hjälpa de anställda att må bra.

Arbetsgivare är viktiga för sina anställda, kanske mer så för den som är beroende av droger än för andra. Utan en anställning är det svårt att ha råd med droger i det långa loppet. Och få klarar av att ha stora knarkskulder någon längre tid. Därför är just arbetsgivarens genuina engagemang i att hjälpa anställda att bli kvitt eventuella drogmissbruk något som kan ha en stor inverkan.

För all del, ibland kanske viljan att bli fri från beroendet är mindre genuin än viljan att behålla jobbet. Men bara processen att komma i kontakt med vården kan innebära att viljan kan hittas. Att motivationen kan uppstå om det plötsligt framstår som en faktisk väg ut.

Att minska narkotikaanvändningen är livsviktigt. Det minskar Luleås och Norrbottens attraktivitet för kriminella och kanske, kanske kan skulle vi då kunna slippa att gå samma öde till mötes som södra Sverige med konstanta skjutningar och bombdåd. 

Visst borde kanske det offentliga gå före. Det skulle spela en betydande roll givet hur stora arbetsgivare kommuner och regionen är. Skulle de införa slumpmässiga drogtester för all personal skulle det sätta ett tydligt riktmärke. Men näringslivet bör inte rulla tummarna i väntan på detta. I stället kan man ta vara på möjligheten att visa både omsorg om sina anställda och handlingskraft gentemot den organiserade brottsligheten.

Näringslivet beklagar ofta kriminalitetens inverkan på tillväxt och företagande. Här har man chansen att göra något konkret för att slå tillbaka. Minska marknaden för knarkgängen genom att helt enkelt hjälpa människor att leva knarkfria liv. Att det kan hjälpa oss att leva bombfritt även i framtiden är en hygglig bonus.

Detta är allas kamp. Alla företag i Luleå och Norrbotten bör börja drogtesta sin personal. För personalens skull, och för samhället de verkar i.