Det är naturligtvis lätt att bara säga att det är dummaste man har hört på länge. Självklart har den som placerar ut en bomb och tänder den ansvar för följderna. Det är uppenbart.
Men ligger det då ingenting i vad den unga mannen säger? Att om han hade sagt nej hade han dött och någon annan hade förmåtts att placera ut bomben. Han ska enligt egna uppgifter haft en narkotikaskuld på 80 000 kronor till en person och genom att göra detta skulle han bli av med den. Låt oss anta att det är sant som han säger. Han hade en narkotikaskuld och genom att utföra dessa handlingar skulle han bli kvitt den. Om han inte gjorde det skulle han som minst skadas och någon annan skulle förmås att utföra dåden. Enligt åtalet har ju faktiskt varit delaktig i hela tre bombdåd.
Så länge som man betraktar den unge mannen som en bricka i ett spel, en pjäs utan egen agens, förefaller han vara utan skuld. Han är ett offer för omständigheterna och externa faktorer bortom hans kontroll. Bomberna skulle ändå placeras ut och detoneras. Varför skulle han inte göra det och på så vis kunna köpa sig fri?
Svaret är förstås att det beror på att han inte är blott en statist i tillvaron, han är en människa med fri vilja och som sådan är han också ansvarig för sitt agerande. Han har valt att börja använda narkotika – trots en tämligen ymnig flod av information om hur intelligent detta är och vad det kan leda till. I stället för att skaffa hjälp har han fortsatt att missbruka och med tiden jobbat upp en hygglig skuld till en kriminell organisation.
Inget av detta var ödesbestämt utan resultatet av många, många val som har gjorts längs resans gång. Att de till slut har lett fram till den här situationen fritar honom inte från ansvar.
Därtill har vi också det pikanta att han ser hotet mot sitt eget liv som något värt att försöka undvika medan detsamma inte går att säga om hotet han själv utgör mot andras liv. Med hans logik skulle vi ju kunna säga att någon annan säkert skulle slå ihjäl honom för en annan knarkskuld längre fram så vad spelar det för roll?
Ändå gör vi inte det. Vi värderar människoliv högt. Ingen har rätt att ta någon annans liv. Punkt. Bristen på dessa två grundläggande insikter – respekten för andras liv samt acceptans av eget ansvar – är nödvändiga kulturella och ideologiska förutsättningar för den kriminella miljön. Det får vi inte ge vika för.