”Nu är det riktig kris. Alla trodde nog att fisken skulle komma tillbaka i år”, sade Veronica Apelqvist, verkställande direktör för BD Fisk till Kuriren för en månad sedan. Hon konstaterade även att läget är mycket värre än i fjol.
BD Fisk är inte den enda surströmmingsproducenten som haft problem med skrala fångster. Till Aftonbladet har Jan Söderström, ägare av Oskars surströmming, sagt att årets surströmming från Oskars kan bli den sista.
Surströmmingsakademiens ordförande Robert Berntsson ser hur den gamla svenska traditionen och hantverket riskerar att dö ut.
En hel förädlingsindustri, det småskaliga kustnära fisket och ett ovärderligt kulturarv är i fara.
Men hotet mot den kulinariska läckerheten är det inte det enda skälet till oro. Strömmingen fyller en viktig funktion i näringskedjan, ekosystem kan rubbas.
”Det är svårt att ta till överord gällande konsekvenserna ifall strömmingen mister sin plats i Östersjön. Det är så många arter som lever genom strömmingen och som är beroende av den”, sade Henrik Svedäng, marinekolog vid Östersjöcentrum vid Stockholms universitet, till DN förra året.
Det råder osäkerhet om orsakerna till den minskade tillgången för det kustnära fiskeriet. Men det man vet är att trålfisket har tilltagit de senaste åren. Historiskt fiskades strömming enbart i kustnära områden, men sedan 1970-talet ökade trålfisket i centrala Östersjön. I bottniska viken dröjde det till 1990-talet innan trålfisket efter strömming blev omfattande.
Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, skriver att trålfisket i dag står för merparten av fångsterna och att uttaget domineras av ett fåtal stora båtar. En allt större andel av fångsterna sker också närmare svenska kusten.
Förra året skickade de fyra länsstyrelserna längs norrlandskusten en skrivelse om situationen till Näringsdepartementet. De avslutade sin skrivelse med en vädjan till regeringen:
”I avvaktan på en översyn av förvaltningsmodellen och ytterligare kunskap om fiskbeståndens utveckling anser länsstyrelserna att det är angeläget att införa förvaltningsåtgärder som bromsar de akut negativa konsekvenserna för det svenska småskaliga kustnära fisket.”
Det är uppenbart att Sverige behöver vidta åtgärder, kanske framför allt riktat mot det industriella trålfisket. Både på EU-nivå och nationellt, för att rädda fiskebeståndet och det kustnära fisket. Det vore att tillämpa försiktighetsprincipen, som länsstyrelserna ger uttryck för i sin skrivelse, på ett klokt sätt. Bättre nu än senare, när det kan vara för sent.