Norrbottniabanans alla etapper är. Hela vägen fram till Luleå! Och Sunderbyn och Malmbanan och nya isbrytare. Det finns helt enkelt ingen hejd. Det är inte bara det att det regnar manna från himlen, det verkar aldrig ta slut heller. Om inte det är nog för att väcka ett uns av misstänksamhet finns det nog inget som gör det.
Det är bra att regeringen avsätter pengar för införskaffandet av två nya isbrytare. Av Trafikverkets underlag framgår att näringslivet har drivit på detta hårt. Tacka sjutton för det. Atle, Ymer och Frej, de tre vänliga jättar som har det huvudsakliga ansvaret för att hålla Bottenvikens farleder framkomliga även när de normalt inte är det, är mellan 45 och 48 år gamla. De är i dåligt skick. "Tänk ståltråd och silvertejp" sa en av Sjöfartsverkets ansvariga till ledarsidan för två år sedan.
Att inte byta ut alla isbrytarna på en gång kan också ha sina fördelar i och med förbättrad teknik, kapacitet och kännedom om vad som behövs. Givet att båda isbrytarna framför allt kommer att användas åt att hålla dessa avgörande farleder öppna var det ett rimligt beslut av regeringen.
Regeringen slår dock på de allra största av trummor och det har litet med isbrytarna att göra. I ställer gäller det flera nya satsningar på Malmbanan och givetvis Norrbotniabanan. Sträckan Dåva-Skellefteå hoppas man få byggstart för redan 2025-2027. För den som inte vet ligger alltså Dåva omkring två kilometer utanför Umeå. Det har inte varit en alltför imponerande konstruktionstakt hittills. Fortgår det kommer rälsen i bästa fall att nå Skellefteå lagom till nästa centennieskifte.
Nåja, med lite tur tas åtminstone ett spadtag under nästa mandatperiod. Detsamma går inte att säga för dragningen Skellefteå-Luleå. Den finns upptagen under den senare delen av planen, 2028-2033. Det innebär att vad som helst kan hända. Planen gös om var fjärde år och planutrymmet är sedan länge fulltecknat. Det finns utrymme att ta bort, men inte lägga till.
Det påminner om 2006 när Göran Persson (S) insåg hur illa S låg till inför valet. Då skickade han ut varenda minister med en spade för att visa hur man satte igång infrastrukturprojekt på löpande band. Att man inte hade avsatt pengar till dem var något man fick hantera senare helt enkelt.
Det mesta regeringen skålar för är satsningar som ligger så långt fram att de inte räknar med att behöva ta ansvar för dem. Det är oansvarigt men säger mycket om läget inför valet.