Under tisdagskvällen kom ett 60-tal personer för att söka lyckan som skådespelare i kommande tv-serien "Jag for ner till bror". I Filmpool Nords lokaler fortsatte sedan personer med skådisdrömmar att strömma till under onsdagen. Strax efter lunch hade ytterligare 30 personer ställt sig i kö för att träffa castingansvariga Catrin Wideryd.
Bonnica Sjöblom, 33, kom från Bollnäs för sin audition.
– Jag älskar böckerna och såg att man kunde skicka in en film för att söka. Men då peppade min sambo mig att åka hit istället. Det är kul med ett äventyr, säger hon.
Sjöblom har tidigare erfarenheter av skådespeleri och har tränat på norrbottnisk dialekt genom att läsa sagor för sitt barn.
– Jag tycker att det är beundransvärt att de sker folk med norrländsk ursprung, de säger att det har med dialekter att göra men när jag läser böckerna tycker jag inte att det bara är det. Det handlar om att fånga något specifikt i glesbygden som jag tror är svårt att förstå om du kommer från södra Sverige.
Mest rutinerad i kön var troligtvis Tore Isaksson, 71, från Luleå som hittills medverkat i 72 olika inspelningar. Debuten skedde som brevbärare i klassikern "Vi hade i alla fall tur med vädret" och har fortsatt med allt från statistroller till biroller – ja till och med en huvudroll i en dokumentär om statistroller.
– Man ska ju inte säga det egentligen men jag tror att det har att göra med bekräftelsebehovet. Att se sig själv: "Titta jag är med i fyra sekunder", säger Isaksson.
Hur ska du göra på castingen?
– Jag försöker alltid utmärka mig på något sätt, jag vill inte vara slätstruken när 50 andra kommer.
Vad gör du då?
– Oftast biter det väldigt bra när jag säger att jag varit med i 72 filmer. Det är mitt viktigaste argument (skratt).
Carina Henriksson, 52, från Piteå fick improvisera fram olika känslor tillsammans med Hugo Enmark, från Skellefteå, inne i castingrummet. Efteråt var hon hoppfull och nöjd.
– Jag är supertaggad och tycker att det hade varit roligt att dyka djupare in i skådespeleri på film. Det vore himla skoj att utforska den världen mer, säger hon.
Henriksson, som både gjort teater och synts i dokumentärfilmer, gillar Karin Smirnoffs böcker och vill gärna vara en del av filmatiseringen.
– Jag tycker att det är fint att lyfta berättelser härifrån – med regionala dialekter och skådespelare. Det känns jätteroligt, säger hon.