På sex månader har 29-åringen gått från "grå och olycklig" till nio av tio på en lyckoskala.
Vågen gick från att visa 120,8 kilo till 85.
När deltagarna utanför "Biggest losers" final jämförde sina resultat i tv-studion under måndagen hade Luleåbon Joakim Isaksson Markström tappat näst mest i vikt. Sedan han lämnade inspelningarna i november har han tränat bort 18 kilo på hemmaplan och när finalavsnittet sänts får han äntligen visa upp sin nya kropp och nyinköpta garderob på bild.
Nästan alla tidigare plagg har hamnat på vinden och i affärerna letar han efter M i stället för XXL. Ett halvår efter att Joakim Isaksson Markström började sitt äventyr i tv klär han upp sig varje dag.
– Jag tror verkligen att man kan vara hälsosam och tjock, för mig är tjock inte något nedvärderande. Men jag var inte hälsosam och tjock, jag mådde inte bra i min kropp – det fungerade inte som jag ville och jag behövde göra någonting åt det på ett eller annat sätt, säger han. Det är lite märkligt att prata om vikt, men jag har försökt fokusera på andra mått i stället. Hur jag presterar träningsmässigt eller hur kläderna sitter, det är lycka för mig att kunna köpa en helt ny garderob och klä mig som jag vill. Det har jag inte kunnat tidigare eftersom de inte funnits i rätt storlek.
Redan innan tv-inspelningarna var den Korpilombolo-födda 29-åringen en välkänd profil i Luleå genom sitt engagemang i RFSL och som nattklubbsarrangör. Nu är han dessutom "Biggest loser-Jocke" som okänt folk hälsar på när han går på stan.
På Flashback får han ständigt nya smeknamn och trots elaka kommentarer på forumet, där han "spenderar mycket tid", är det ingenting jämfört med kärleken han fått från tv-tittare. Med ett leende på läpparna berättar han om ett barn som tackat för att han – och vännen Josselin Freytes – gjort att det känns lättare att vara homosexuell.
– Det är ju det jag ville med min medverkan. Dels att hitta min hälsa men också att kunna göra något för någon annan, det är därför man vill dela med sig av allt jobbigt. Man är inte ensam och problematik som jag har kanske någon annan också har upplevt. Det rörde mig väldigt mycket att hon skrev det, säger Joakim Isaksson Markström.
Sedan starten på inspelningarna av "Biggest loser" för ett halvår sedan har deltagarna inte fått visa sig på bild. Men nu kan Joakim Isaksson Markström visa upp förvandlingen.
När han sökte till programmet var det för att få hjälp med att få rätsida på sin hälsa och kroppshydda, tidigare försök har han haft svårt att slutföra.
– För mig var den en mental resa. Jag är en person som har haft det ganska kämpigt i livet och när det har varit tungt har jag gått iväg och tjurat ihop. Jag har tränat i omgångar och ätit nyttigt i mitt liv, men jag har aldrig fått ihop det eftersom jag har gett upp. Men utmaning har varit att erkänna att jag har problem, det gjorde det här till det värsta jag gjort i mitt liv. För det har varit tungt, det var superjobbigt, säger han.
Skräpmat har utgjort en stor del av kosten och då han burit på mycket sorg har konsekvensen blivit tröstätande.
– Nu har jag hittat nya sätt att ta mig an sorgen på, tidigare har det varit att äta eller ligga en hel del dag på soffan. Det gör jag inte nu, nu är jag ute och tränar och rör på mig. Det är inte lika mörkt när jag är glad – och jag blir glad av träning och ljus. Det är klyschigt att säga att jag tar en promenad om jag mår dåligt men det är verkligen så nu.
Joakim Isaksson Markström vägde 120,8 kilo när han började inspelningarna av "Biggest loser". Vid sista invägningen visade vågen 85 kilo.
Han har redan uppnått vårens mål att springa en mil och i skrivande stund lär han sig att bli gyminstruktör. Hans första egenledda pass är redan fullbokat.
– Det känns jätteläskigt men också jätteroligt. Dels låser jag upp mig i livsstilen med träning och hälsa, samtidigt är det många som har hört av sig under resan och sagt att jag har peppat dem och motiverar dem att ta tag i sitt liv och hälsa. Det vill jag fortsätta med och det kan jag verkligen göra som instruktör, att få den frågan efter att ha hållit på ett halvår känns galet. Och väldigt hedrande.
Det är mycket fokus på vikten i "Biggest loser". Är det sunt?
– Jag kan vara ganska kritisk mot "Biggest loser" också, det kan bidra till kroppshetsen som finns i samhället. Samtidigt har man haft ett helt annat tänk den här säsongen, fokus har varit på att det ska vara hållbart och vi har haft med psykoterapeut. Vi har fokuserat på livet hemma.
Hur mycket tänker du på vikten nu?
– Nu spelar det ingen roll vad det står på vågen, jag vill forma kroppen och bygga muskler. Jag väger mig en gång i veckan för att hålla koll på att jag inte går åt något särskilt håll.
– Produktionen har varit väldigt mån om att inte skapa monster i oss, ätstörningar. De höll koll och märkte de att någon tummade med måltiderna blev det samtal kring det.
När Luleåbon sett sig själv i tv-programmet har han sett en "grå och olycklig" person.
– På slottet fick vi värdera hur vi mådde och då sa jag att jag var en trea–fyra av tio. Nu skulle jag säga att jag är uppe på en stadig nia. Jag har ett bra jobb, bra vänner, jag mår bra i min kropp och jag känner mig pigg. Det är fortfarande lika jobbigt att kliva upp klockan sex men jag orkar vara vaken hela dagen utan att ta en power nap.
Hur har det varit att se sig själv på tv?
– Jag älskar det, jag älskar att göra tv. Det är det roligaste jag har gjort – jag vill göra ännu mer tv. Jag trodde att det skulle vara jobbigt men det är bara roligt, framförallt att se tillbaka och bli påmind om vad man har uppnått, var man startade i oktober och var jag är i dag.
"Jag är en person som har haft det ganska kämpigt i livet och när det har varit tungt har jag gått iväg och tjurat ihop", säger Joakim Isaksson Markström.
Medverkan i "Biggest loser" har gjort att han närmar sig fler drömmar. Innan årets slut ska en ny podcast presenteras, han vill göra teater och medverka på en träningshelg tillsammans med andra "Biggest"-profiler.
– Jag vill göra mer tv och frågan är bara vad, helst av allt vill jag bli programledare och kunna frilansa inom det. Jag gillar Luleå och skulle lätt vilja ha det som bas men samtidigt göra frilansgrejer. Den stora drömmen är att leda Mello, det är en lång bit kvar dit – men den ingår i treårsplanen i alla fall.
Mello inom tre år alltså?
– Det går tror jag.