"Solens stad", som släpps på fredag, är Järnfabrikens tredje album men samtidigt Luleåbandets första enligt upphovsmannen Thomas Sundqvist. Den här gången har Lars Bonnevier, Helena Sundström, Andreas Sundqivst, Joakim Björnfot, Fredrik Lindh och William Norberg satt sin prägel på skivan.
Men det är fortfarande Sundquists som lagt grunden till låtarna och enligt honom går de att dela upp i vackert vemod, Luleåanknytning och låtskrivarens demoner.
Målen att hylla och att väcka ilska kan båda anses vara uppfyllda.
Efter att singeln "Greta Thunberg blues" släppts i början av november fick han många reaktioner på låtens kritik mot Sverigedemokrater.
– Jag förklarar precis vad jag tycker om det och det har retat upp dem fruktansvärt mycket. Det har kommit hotmejl, men folk kan skicka vad fan de vill – jag blir bara mer taggad, säger Thomas Sundquist.
Titelspåret är en hommage till Luleå och flera låtar skildrar händelser och miljöer i residensstaden.
– Jag älskar den här stan och jag hatar den, den är fruktansvärd men jag kan inte sluta älska den. Det går inte, säger han.
Det finns många anledningar till det. Thomas Sundquist har upplevt både glädje och sorg i hemstaden, vilket lyssnaren får ta del av. I personliga låten "Fängelset människan" sjunger han om tiden efter en skilsmässa som sänkte ner honom i mörkret.
– Jag hade varit drogfri och släppte allt, jag bara föll. Den handlar om hur långt jag föll och hur mörkt det blev, berättar han.
Hur föll du?
– Jag blev hemlös, började med droger igen och det blev fängelse. Jag tappade kontakten med barnen och fick jobba tillbaka allt det där, samtidigt hade jag aldrig mått så bra som när jag föll tillbaka. Det är svårt att förklara, men de demonerna är starka.
Sundquist, som levde med missbruk under 23 år, kom i kontakt med droger redan som tolvåring och har hållit sig ren i snart tio år. För honom har låtskrivandet fungerat som terapi, där han "får det ur sig och kan bygga upp något nytt".
Låten "Snart kommer vintern" handlar också om livet med droger.
– När du sitter där och vet att det tar slut imorgon, då kommer avtändningen. Jag vet hur dåligt jag kommer må, jag vet exakt hur vidrigt det är och jag vill inte dit – allt jag gör är att hålla mig vaken så länge som möjligt. Men till slut går det inte. Och då blir det mörkt, säger Thomas Sundquist.
– Antingen dör du eller så går du ut på andra sidan.