Vi drar historien om namnet Staffansdotter direkt, om inte annat för att minska de ständiga frågorna till bandmedlemmarna.
2011 startade paret Britta-Karin Staffansdotter Jakobsson och Thomas Holmbom ett band, tillsammans med trummisen Fredrik Sundström, som fick sångarens namn. Senare anslöt Lotta Andersson Högberg på sång, Peter Burman på gitarr och de senaste fem åren har bara trumslagaren och bandnamnet kvarstått.
Folkrocken har blivit utan "folk" och stämsången har ersatts av Lotta Andersson Högbergs egna ord. När fyrabarnsmamman återvände till musiken efter tio år växte orden och låtarna i henne.
– Jag levde i familjebubblan länge och sörjde att jag tappat bort musiken som var så viktig i mitt liv. "BK" frågade om jag ville köra med dem och det blev superbra, musiken är så viktig för att jag ska leva och må bra. Man kan inte lägga bort det och tro att det ska funka att leva, säger Andersson Högberg.
Staffansdotters svenska och ärliga texter har gett dem en publik i alla åldrar. Fredrik Sundström kallar det "rock på svenska med texter från hjärtat", Lotta Andersson Högberg säger "vemodsrock".
– Jag skriver hemma och oftast är det när någon katastrof inträffat i mitt liv, då skriver jag jättemycket. Jag plinkar ihop en grund hemma och skickar till de andra bandet, säger hon.
Sångarens intåg i bandet startade i och med ett jobbigt uppbrott och sedan dess har "hennes livskatastrofer gjort bandets låtar".
– När du gifte dig för några somrar sedan blev det helt tyst, ingen ny musik. Då sa vi; "Lotta du måste skilja dig, inget blir skrivet när du är glad", säger basisten Jyrki Unhola med ett leende.
Med texter om beroende, misshandel och brustna förhållanden har inte bara publiken berörts, det har hänt att bandmedlemmarna brustit ut i gråt på scenen.
– Eftersom alla texter är väldigt personliga från jobbiga tider i livet måste jag tänka dem på ett annat sätt när jag sjunger. Jag har en låt som handlar om beroende, som är rätt tung, om jag tänker på det jag skrivit om kan jag inte sjunga. Då hade jag bara stått och snörvlat.
Handlar den om dig?
– Jag är medberoende, vilket jag jobbar mycket med. Från den situationen kommer det ganska mycket nu, jag har rört mig i sådana kretsar nästan hela mitt liv så många av texterna handlar om sådant. Dramatiska förhållanden hör också ihop med det, man ger för mycket av sig själv och äts upp.
Sångerskan berättar att det var ett stort steg att ta låtarna från kammaren till replokalen, men i Staffansdotter vågade hon ta det för första gången.
– Jag känner mig trygg, när man skriver egen musik är man skiträdd för vad andra ska tycka. Men jag kände att bandet tog det bra och det var inte läskigt alls, säger hon.
Spörsmålet kring namnet må vara utredd men frågan var det går att få tag i deras musik är aktuell ett tag till. Trots att Staffansdotter uppträtt frekvent de senaste åren har musiken fastnat i studion. Låtar som har getts ut och har dragits tillbaka och för tillfället ligger bara "Rutt 616" Spotify – eftersom bandet inte listat ut hur den ska plockas ner.
Men sju låtar är så gott som färdiginspelade och förhoppningen är att äntligen kunna ge ut musik efter nio år som band.
Innan dess hinner de bland annat spela på Lillan den 15 februari och helgen efter tillsammans med Bruno Öqvist, Martina Lundberg och Liv Landelius i Kulturens hus. Till att börja med.
– Jag tror att vi hade passat väldgt bra som förband till Winnerbäck, det hade varit bra. Fixar du det? säger Peter Burman.
Om ni släpper musik först.
– Det var det då ...