För här råder barnlekens logik. En logik där en alien, en sköldpadda och en levande sten befolkar ett obestämt och smått futuristiskt landskap för att slutligen mötas på månen. Scenografin som består av ett antal wellpappkartonger flyttas runt, blir till små hus/kojor, saker att gömma sig bakom, sprängas ur eller fungera som gömställe för en uppskattad skatt.
Det är fantasifullt, överraskande och vansinnigt underhållande. Ensemblens dansare har nämligen lyckats mycket väl med arbeta fram en dansföreställning med ytterst oväntat rörelsematerial i sitt samarbete med årskurs 2-3 på Svartöstadsskolan. Lägg därtill en stor respekt för barnens egen fantasivärld.
Det där var min idé! är nämligen något så ovanligt som ett mycket ärligt initiativ att bjuda på dans som barn själva vill se på scenen. Via olika workshops under hösten har ensemblens professionella dansare, tillsammans med lågstadiebarnen, bestämt handling, koreografi, musik och kostym. Ett lyckosamt samarbete när man ser till resultatet, där dansarna förvaltar idéer och låter seriefigurer, robotar, sprattelgubbar och marionettdockor komma till liv. Ja, ibland känns det som att bläddra i en serietidning.
För vad händer när en alien, en sköldpadda och en levande sten träffas på månen? Tre främlingar som inte riktigt förstår varandra. De talar nämligen inte samma språk, men visst lyckas de trots allt övervinna sina språkbarriärer. En glittrande discokula, ett fantasifullt hus och en akrobatisk balansakt ger ett storslaget slut, som väckte den unga premiärpublikens förväntningar.
Inte en dansföreställning som alla andra och det tackar vi som publik alldeles särskilt för.
Kuriren rekommenderar
Läs mer: De hade högst inkomst i din kommun.
Läs mer: 14 Luleåsaker du minns om du var ung på 80- och 90-talet
Läs mer: Världskändisarnas udda besök i Norrbotten.
Läs mer: 14 personer du inte visste är från Norrbotten
Läs mer: Här hittar du samtliga fastighetsaffärer