"Det är lätt att argumentera för att den politiska mätningen har högre trovärdighet än folkomröstningsmätningen", säger Arve Östgaard, Sentio.
Samma 1 000 personer som svarade på Sentios frågor om folkomröstningen om skolan har även fått uppge vilket parti de skulle rösta på om det vore val till kommunfullmäktige i dag.
Sentio lyckades förutspå att folkinitiativet skulle vinna stort i folkomröstningen, men institutet gjorde en grov missbedömning av valdeltagandet. 38 procent röstade, inte 63 procent som opinionsundersökningen visade.
"Det är lättare att säga att man ska rösta när man blir frågad på telefon än att faktiskt gå och rösta", säger Sentios konsulent Arve Östgaard som också kallar valdeltagandet för "en liten katastrof" och tillägger att opinionsmätningen till och med kan vara ett bättre verktyg än folkomröstningen för att läsa av Luleåbornas inställning i frågan.
"Vi har speglat alla invånarnas åsikt genom ett så stort urval som 1 000 intervjuer. Vår mätning ger bättre underlag för att fatta beslut", säger Östgaard.
När det gäller stödet för partierna i kommunpolitiken har Sentio ställt frågan "vilket parti skulle du rösta på om det vore val i dag?". Resultatet visar en kraftig tillbakagång för Socialdemokraterna, ett ordentligt lyft för Vänsterpartiet – och inte minst ett politiskt landskap som skulle göra det svårt att få ihop en majoritet.
En politisk mardrömssituation, alltså.
Om mätningen vore ett valresultat skulle S få 18 av 61 mandat i kommunfullmäktige, jämfört med de 24 partiet förfogar över i dag. Moderaterna går visserligen fram från 9 till 10 mandat, men det räcker inte om S och M vill bilda majoritet igen. Inte heller en rödgrön koalition med S, V och Miljöpartiet skulle få majoritet. Möjligtvis skulle en sådan koalition klara sig i minoritet, med Rättvisepartiet i rollen som kamrat två procent.
Samverkan Luleå – med Centerpartiet, Liberalerna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet – får 13 mandat. Kan de röka fredspipa med M blir de fem partierna tillsammans större än S, men ett sådant minoritetsstyre skulle ändå få svårt att överleva.
Att C, L eller KD skulle hjälpa S att behålla makten ser jag som högst osannolikt. SJVP är inte heller en trolig partner till S. Sverigedemokraterna är fortfarande ett isolerat parti i Luleåpolitiken och lär inte vara en del av en styrande majoritet efter valet 2022 heller.
En regnbågsallians där både V och M ingår borde kunna skrapa ihop tillräckligt många mandat, men hur skulle den politiska pyttipannan smaka?
V är omröstningens stora vinnare, genom att ta väljare från S och bli snudd på jämnstort med M. Men partiet riskerar att hamna i samma situation som på riksnivå, där V trots ett bra valresultat och stigande opinionssiffror står utan inflytande över regeringspolitiken.
Nästan två år återstår till valet och mycket kan hända till dess. Mätningen visar att 39,5 procent av väljarna är osäkra. Ett tal som enligt Arve Östgaard är högt, men inte onormalt. Många av de som är osäkra i dag röstade på S 2018 och kan gå att locka tillbaka om partiet lyckas lägga både skolstriden och de interna bråken bakom sig. Tillbakagången för S är statistiskt säkerställd, liksom Vänsterns ökning och Sjukvårdspartiets tapp. Förändringen för övriga partier är inom felmarginalen.
En opinionsmätning är dessutom bara just en opinionsmätning och två år före ett val kan den inte ses som en prognos. Den visar bara hur ett val hade slutat om det hade hållits i dag.
Det finns också gott om exempel på opinionsundersökningar som haft fel. Det visar inte minst Sentios bedömning av valdeltagandet i folkomröstningen. Men Arve Östgaard ser inga skäl att tvivla på mätningen av stödet för partierna.
"Politiska mätningar är något vi gör hela tiden i Danmark, Sverige, Finland och Norge. Folkomröstningar finns det däremot väldigt liten tradition av i de nordiska länderna. Det är lätt att argumentera för att den politiska mätningen har högre trovärdighet än folkomröstningsmätningen", säger han.
De folkvalda bör i vilket fall börja fundera på hur de tänker navigera i ett parlamentariskt landskap som kan se annorlunda ut. Tar det för lång tid att utse kommunledning tappar det politiska arbetet tempo och viktiga beslut riskerar att skjutas på framtiden. Det tjänar ingen på.