Svar på debattartikeln "Bygg Norrbotniabanan på ett miljövänligt sätt", publicerad i Kuriren 3 augusti.
Botniabanan utmed hela Norrlandskusten var en hägring som först sattes på pränt av ett konsultföretag i Tavelsjö i Västerbotten. Med lobbyisters hjälp blev den statsfinansierad och byggd sträckan Örnsköldsvik – Umeå. Halvmesyren som kostnadsberäknats till tio miljarder kronor blev i verkligheten tre gånger så dyr, 30 miljarder, och inte användbar på sätt som var väntat. Lärdom: Det är kostsamt med järnvägar i det landhöjningsskapande kustlandet.
Statens järnvägar drog slutsatsen att det borde stanna vid det och satsade på att förlänga stambanan från Boden till Haparanda, ganska nyligen tagen i bruk med bra koppling mot Finland. Det borde ha varit avkylande för det nytillkomna projektet Norrbotniabanan, förutom alla de övriga hindren, till exempel att det hittills inte kunnat visas upp något godtagbart alternativ för hur banan ska kunna dras genom staden Luleå. Annat som på senare tid varit avkylande är den nya industriella boomen över övre Norrland med storsatsningar i Skellefteå och Boden.
Om Boden i sinom tid blir residensstad kommer det att finna orsaker att åberopa. Upprustningen av stambanan Vännäs – Boden är att se som en tidsfråga och då ihop med upprustningen av Inlandsbanan. Till det kommer att Försvarets intressen behöver beaktas i den översiktliga planeringen samt att landhöjningskusten övergår till vattenhöjningskust när jordens inlandsisar smälter som följd av den globala uppvärmningen.
Staden Luleå hittar nog vägar att överleva, det har man visat förr, till exempel när Stålverk 80 seglade i medvind och föll som en pannkaka – under mitt premiärår i stadens planering. Men risken för att göra fel och för dyrt bör inte underskattas.
Artikeln "Bygg Norrbotniabanan på ett miljövänligt sätt" av Saašha Metsärantala, Feministiskt initiativ, är värdefull i det här sammanhanget genom att den extra tydligt belyser de många svårigheter som måste överkommas.
Några saker att nämna:
• Miljövänlig sätt, en förutsättning som inte existerar i det landskap det handlar om.
• Ny järnvägssträckning öster om Umeå centrum i tunnel.
• I Skellefteå, kravet på ny bro över Skelleteälven.
• I Luleå behövs tunnel under Luleälven och Svartöstan.
• I Luleås kustland norr om Luleå ny järnvägssträckning förbi Rutvik, Råneå och Töre till anslutning till Haparandabanan.
• Farhåga som nämns: "Om dessa åtgärder försummas finns det risk att Norrbotniabanan inte kan utnyttjas optimalt, övergången från bil- till järnvägstrafik försvåras med de miljökonsekvenser som detta skulle innebära."
Ovanstående farhåga bör få vara slutpunkt tills vidare.